Att resa själv på träningsresa.

När jag anmälde mig till träningsresan så tänkte jag inte så mycket på det. Alltså att jag skulle resa helt själv med ett gäng andra för mig okända personer. Men det är lite så jag är, jag går på impuls & så får det lösa sig lite därifrån. Men ju närmare resan jag kom började jag faktiskt inse vad jag hade gett mig in på. Tänk om alla kände varandra? Tänk om min norska hade blivit så knakig att jag inte skulle förstå något? Tänk om personen jag ska dela rum med inte tycker om mig? Ja, tänk om månen ramlade ner från himlen. Det här var ett av de bästa besluten jag tagit. Jag har både kunnat umgås med massvis av härliga människor men också begett mig på egna äventyr när jag velat vara lite själv. Jag har lärt känna nya människor som jag hoppas kommer besöka mig i Stockholm & jag dom i deras städer. Det är sjukt hur snabbt man kan lära känna andra personer när man “utsetts” för varann på det här sättet. Vi har ätit, tränat, solat, badat, sovit & skrattat så mycket med varann under den här veckan. En kväll åkte jag in till Palma med min nya vän Oda, helt själva strosade vi runt i butiker & åt middag two-on-two, inga konstigheter & jag lärde känna henne i lördags liksom. Det känns som vi hängt mer än så. Och vi hade verkligen en urmysig kväll med shopping & samtal blandade av viktiga ämnen & mer roliga ting. Nu har jag också fått en större inblick av hur det känns för en deltagare att resa ensam & jag kommer att ta med mig det till de resor jag arrangerar, hur viktigt det är för mig som coach att få alla att känna sig betydelsefulla & att hålla ihop ett gäng. Den här resan har verkligen gett mig så mycket mer än bara kunskap i nya övningar & träning.

Är himla glad att jag tog detta beslut, verkligen! Och jag säger det till Er som läser, våga! 🙂

Fina Mathilde, så underbar tjej, läs gärna hennes krönika när hon led av ätstörningar <—– VIKTIGT!