Höjdsjuk- den ni!

För några dagar sedan lämnade vi Lima & har rest igenom några städer & snart närmar vi Oss själva målet…Machu Pichu!!

Det är absolut inte lika varmt som det har varit i Lima & det lutar åt att jag snart drar på mig en alpacka poncho. Detta land är ju så stort så självklart skiljer det sig enormt med vädret men man får ju en liten chock när man reser från 30 grader med strålande sol till typ 9 grader & lite regn…

Staden vi befinner Oss i nu är Puno & det är härifrån vi ska ta Oss till Titicaca sjön som är världens högst belägna segelbara sjö. Så just nu befinner vi Oss 3860m över havet så om vi jämför det med Stockholms högsta punkt som är Högdalstoppen med sina 102 m över havet kan ni tänka Er hur jäkla högt vi befinner Oss just nu. Och med det kommer en del komplikationer. Först & främst påverkas andningen en del. Jag har vaknat under nätterna där det känts som att jag slutat andats, sedan är man rätt snurrig & det känns som att man har typ skygglappar för ögonen så träningen här får verkligen vänta om det ens blir möjligt.

Igår var jag så slut med bultande huvudvärk att jag la mig klockan 21.00 efter middagen & vaknade klockan 24.00 med en huvudvärk jag aldrig tidigare känt. Hela kroppen skrek som om jag hade någon sjuk växtvärk & tillslut sprang jag till badrummet (som jag dessutom la värsta vurpan i…) & lämnade middagen efter mig om man säger så. BF sprang över till sina föräldrars rum & hämtade alvedon & ett piller som är särskilt anpassat för Oss veklingar som har svårt att klara av omställningen till höjden.

Efter det kunde jag somna & vaknade pigg & fräsch, nu håller jag tummarna för att det ska hålla sig bara 🙂

Hoppas att ni har det bra hemma i Sverige & att solen kikat fram på Er.

Om ni någon gång ska besöka Lima kommer ni inte ha svårt att äta god mat!