Pischas
Hälsa & Fitness

Okategorierat

Annons
Annons
Okategorierat

Livet på en träningsresa!

 

Vilket underbart gäng som är här! Trots lite otur med vädret första dagen då vi tränade på stranden och regnet bokstavligen piskade oss i ansiktet & vi sprang tillbaka till hotellet för varmdusch så är det inte en endaste person som verkar besviken. Förhoppningsvis lämnar vi de mörka molnen bakom Oss nu för från och med lunchtid igår så kikade solen fram & eftermiddagspasset blev alldeles underbart. Lite beroende på vart resorna bär av lägger jag fokus på olika saker. Just denna resa samordnar jag med GoActive som ni vet & vi bestämde att den skulle funka för alla, oavsett bakgrund till träning. Fokus är boost & inspiration. Lek & enkel träning som funkar för alla åldrar. Vi jobbar med enbart kroppsvikten eller varandras kroppsvikt. Högintensiva pass kommer att varvas med kroppskontroll & mobilitet med ett undantag på Onsdag då vi ska besöka Palmas största crossfitbox där jag kommer att hålla i ett pass med lite lyft av skrot. Vi äter Oss mätta på buffén på hotellet & solar fram musklerna vid poolen. Många av de som följt med på denna resa har rest själva & jag tycker att det borde lyftas. Jag vet att många av er som läser detta velat följa med på en resa men inte fått med er en kompis vilket kanske gjort att ni valt att inte följa med. Att resa själv är verkligen fantastiskt på många sätt. Och på en träningsresa är man aldrig ensam. Man lär känna nya vänner. Som för mig & Annica till exempel, hon följde med ensam på min första träningsresa som jag anordnade. Då kände vi inte varann & idag är hon en av mina närmsta vänner. Tveka aldrig på något för att modet inte finns där, du missar många fina saker i livet som kan leda till fantastiska fördelar för dig ♥

Okategorierat

Uteservering VS Träning – vem vinner fighten?

Under vår & sommar kan det vara riktigt svårt för många att hålla igång träningen. För min egen del blir det bara mer träning & långa promenader plus att jag får in löpning i veckorna. Gillar ju inte att springa så mycket att jag beger mig ut i mörker & kyla, då kastar jag hellre runt vikter & slår på mitsar inomhus. Men under de varma månaderna vi har i Sverige flyttar jag gärna träningen utomhus oavsett om jag drar ut stången från studion eller om jag tvingar med Duchess på en 5 km runt Hagaparken i Stockholm. Men jag vet ju att många har det svårt att få ihop allt roligt som sker när solen tittar fram samtidigt som man ska behålla träningsrutiner. Så hur ska man egentligen lyckas?

♥ Träna tidigt på morgonen. Ställ klockan lite tidigare än vanligt & bege dig ut eller boka in dig på något hurtigt morgonpass.

♥ Boka in de pass du ska göra under veckan & ruffa inte på de för något. Har du skrivit ner det i kalendern att du ska träna så är det oftare lättare att hålla sig till planen än om man ska vara spontan med träningspassen under veckan.

♥ Boka upp pass med en kompis. Bestäm tider & kanske blir det en bestraffning i någon form av pott som ni i slutet av sommaren ger till den som fått ihop flest pass under sommarmånaderna.

♥ Testa något helt nytt. Boka upp dig på något bootcamp eller kurs i något du velat testa en längre tid.

♥ Om ni är två vänner eller fler som vet att ni gärna bangar träningen för att sätta er i solen på någon härlig uteservering kan ni först bestämma er för att träna & sedan som belöning sätta er för en nice brunch eller god middag. Man njuter ju liiite extra då, håller ni inte med?

♥ Träningen under sommaren kan se helt annorlunda ut emot hur man tränar på vintern. Kanske blir det fler powerwalks eller träningar med egna kroppsvikten på en gräsplätt. Oavsett så är det ju toppen!

 Sist men inte minst vill jag säga att man ska göra det man mår bäst av. Jag har pratat med många som blir stressade över att deras vänner drar i de för att skita i träningen & följa med på diverse saker. De får höra att de är tråkiga & träningsfreak…har själv stridit de fighterna & mådde jag någonsin bättre av att göra något ja egentligen inte velat göra? Svar NEJ. Hellre kommer jag någon timme senare men med en kropp som tackar mig för att jag fick svettas & pumpa ut lite endorfiner i kroppen än att bli irriterad på mina vänner som inte förstår min livsstil. Våga stå emot & gör precis det ni helst vill. Och såklart kan man hoppa över träningen, det är ju faktiskt inte heller hela världen om man känner för det just den dagen. Lyssna på er själva, stressa inte & må bra i solen oavsett om ni tränar eller hänger vid härliga uteserveringar med ett glas bubbel i handen ♥

12 maj, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Okategorierat

Nu sitter man på ballen i Palma.

Vilken känsla. Att få jobba med det man älskar & dessutom bege sig till andra länder för att träna skiten ur folk. Just nu är jag inte på någon mindre plats än i Palma Mallorca & den lilla orten Puerto de Pollensa. Jag & Anna från GoActive landade igår & idag har jag hela dagen för mig själv här för att förbereda & kika runt området för kommande veckas träningsläger. Min arbetsplats är i bikini på balkongen med utsikt över poolen & palmerna. Och i skrivande stund verkar det vara någon form av vattengympa på gång. Undrar om mitt WÖRKOUT gäng kommer att vara sugna på att vara med på den när de kommer 😉 Denna resas resenärer är en hel del personer jag aldrig träffat förut så det ska verkligen bli kul att få dela med mig av min träningsfilosofi till de som inte redan är frälsta.

Återstår att se om de kommer hata eller älska mig efter denna vecka, vad tror ni?

Okategorierat

VIKTIGT INLÄGG OM VÅLD I NÄRA RELATIONER!

Nu har vi kommit en bra bit in i BIGGEST & det finns många tunga bagage & ämnen som verkligen är viktiga att lyftas. Ett av de ämnena ligger mig väldigt nära om hjärtat & det handlar om våld i nära relationer. Fysisk som psykisk. Och i veckans avsnitt berättar Paulina om den relation hon haft med en man som gjorde att hon helt tappade greppet om sitt eget liv & sina barns. Detta är inget som händer på en vecka eller två. Det är månader & till och med år som styrs av någon annan.

 Detta inlägg kommer jag att överlåta till min syster. Som precis som Paulina fastnade i greppet på någon som sakta men säkert gjorde deras liv mörkare & mörkare. Under flera år levde min syster i ett fängelse. Ett fängelse som skapades av den mannen hon en gång blev kär i & skaffade familj med. Jag har svårt att läsa texten & förstå att det är min syster som skrivit. Men det är precis så verkligheten ser ut för många kvinnor där ute och det kan vara din syster, bästa vän, mamma eller grannen du alltid hälsar på i trapphuset. Så här släpper jag tangenterna och låter min syster berätta med sina ord ♥

Pamela Strindstedt…

Det jag ska berätta om är antagligen det mest personliga, men också det mest viktiga, jag kan dela med mig av. Syftet är inte att hänga ut någon, väcka sympati, eller få uppmärksamhet. Många kanske tycker att jag gör fel som berättar överhuvudtaget. Att man inte ska tvätta sin smutsiga byk offentligt och låta privata angelägenheter förbli just privata. Jag struntar dock i dessa åsikter för om jag låter mig tystas så förstärker det bara stigmat kring ett ämne som väldigt få vill ta i. Detta handlar ju egentligen inte alls om den man som gjorde allt detta mot mig; det handlar inte ens om mig. Sanningen är att detta är mycket större än så. Det handlar om att kasta ljus över våld i nära relationer som det idag alltför sällan pratas om. Som faktiskt är ett samhällsproblem och berör så många fler än vi tror. Min förhoppning är att genom min berättelse väcka liv i frågan men framförallt hjälpa andra tjejer som hamnat eller hamnar i liknande situation. Och tro mig; den hjälpen behövs.

Många våldsoffer skuldbelägger sig själva och tänker att våldet varit deras fel; om jag bara inte hade gjort så, om jag bara inte hade sagt det, osv…Ibland blir de även dömda av människor omkring sig, av rättsväsendet, och till och med samhället:  ”varför lämnade du inte direkt?”, ”såg du inte varningstecknen?”, ”han har aldrig uppvisat sådant beteende med någon annan än dig”.  Och sist men inte minst, blir dom intalade av den som slår att dom förtjänat det. Så låt mig säga här och nu: den som blir utsatt för våld bär INGEN skuld.

Ibland brukar man säga att sanningen oftast ligger någonstans i mitten…Att när två människor hamnar i konflikt så är det aldrig bara den enes fel. Och det kanske stämmer i vanliga fall. Men när det gäller våld så finns det ingen ”sanning i mitten”. Ett slag är ett slag. Det finns ingenting som rättfärdigar att en människa med vilja åsamkar sin partner fysisk skada. Ingenting. Våldet blir inte okej för att personen som slår anser sig vara provocerad, stressad, ur balans, eller vad man nu kan hitta på. Bråka kan man göra. Oense kan man vara. Men att slå, kränka, hota och försöka ingjuta rädsla är aldrig någonsin berättigat.  

Så till min historia…

Jag var gift med en man som jag i början på år 2013 bestämt mig för att lämna. Vi det här laget hade jag under flera år fått utstå fysisk och psykisk misshandel och ett alltmer eskalerande kontrollbehov. Vid ett tillfälle blev jag av min man fråntagen allt som kunde möjliggöra att jag klarade mig själv såsom kontokort, bilnycklar, mobiltelefon, ja till och med min tjänstemobil beslagtog han. Jag hade fått saker kastade på mig så som böcker och fjärrkontroller, fått dörrar slagna i ansiktet, strypgrepp om halsen, iskallt vatten hällt över mig när jag sov, samtidigt som jag förstås gång på gång blev intalad hur värdelös jag var. Detta är såklart långt ifrån allt.

Så varför väntade jag så länge med att lämna..? Den ena anledningen kallas för normaliseringsprocessen. Det är denna process som gör att det psykiska och fysiska våldet kan fortgå i förhållandet och även öka i frekvens och omfattning med tiden. Den kan beskrivas som kvinnans sätt att anpassa sig efter mannens försök att upprätthålla och utöka kontrollen av henne. Enkelt beskrivet betyder det att våldet i hemmet till slut nästan känns normalt. Man glömmer bort hur det är att leva i en relation där han inte slår.

Anledning nummer två till varför jag inte sprang för livet långt innan jag gjorde var rädslan för vad som kunde hända om jag gjorde det. När jag började nämna för honom att jag ville separera kom dödshoten. Jag fick lugnt men bestämt höra att separation inte var ett alternativ och om jag trots hans varningar skulle försöka lämna honom så skulle jag inte vakna upp levande nästa dag. Efter allt han hade gjort mot mig insåg jag att han inte skämtade och att detta faktiskt var någonting han antagligen var kapabel till. Jag var i alla fall tillräckligt skrämd för att inte ta risken.

En kall vinterkväll kom så vändpunkten. Det började med att vi var oense om någonting väldigt banalt men när jag stod på mig i diskussionen eskalerade bråket alltmer. Egentligen höll han sig ganska lugn just denna gång. Läskigt lugn. Och det var verkligen lugnet före stormen. Jag låg snart på golvet med armen vriden ur led och när jag tagit mig upp såg jag någonting så svart och mörkt i hans ögon som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Sekunden senare har jag hans händer runt min hals så hårt och så länge att det svartnar för ögonen. Det sista jag minns är att jag blir kastad tvärs över vardagsrumsgolvet. När jag kvicknar till har han gått upp på övervåningen. Jag stapplar upp och ser min mobiltelefon ligga på bordet en liten bit ifrån mig. Jag tar telefonen och inser att jag inte hinner ringa 112 och förklara allt så jag slår det senast uppringda numret i mobilen som går till en av mina vänner samtidigt som jag rusar ut ur huset. Jag tar inte ens på mig skor utan springer i T-shirt och barfota ut i den iskalla snön. Han kommer såklart efter och drar mig tillbaka in men vid det laget har min vän hunnit larma polis.

Medan jag sitter inlåst i huset och han blockerar dörren kommer tre polisbilar. Han blir till slut tagen därifrån till häkte och det som händer efter det var ett avgörande ögonblick för mig. Jag sitter med en polis som lägger en filt om mig. Jag skakar och är chockad och har inte riktigt förstått vad som hänt. Polisen lägger sin hand på min axel, tittar mig i ögonen och säger:

”Det är över nu. Han kommer inte komma tillbaka på ett tag så du och dina barn är trygga. Men detta får aldrig någonsin hända igen. Nu ska du, med vår hjälp, ta dig loss.”

Jag nickade och lovade både honom och mig själv att jag aldrig mer skulle låta denna man göra mig illa.

Ingenting efter denna kväll var lätt. Två rättegångar, fortsatta hot och förföljelser (som till slut ledde till  dubbla besöksförbud och att jag fick gå runt med polislarm), och en kamp för att hitta lugnet för både mig och mina barn. Då jag knappt kunde äta eller sova rasade jag i vikt och när det var som värst vägde jag inte mer än 42 kg. Vilket innebar att jag med min längd på 167 cm var mer eller mindre ett vandrande skelett. Jag ifrågasatte många gånger om det inte hade varit enklare att stanna kvar i det destruktiva förhållandet och bara hålla tyst. Såhär i efterhand kan jag säga att det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare. För er som tvekar, som är i en relation där ni inte mår bra; lämna! Följ er egen magkänsla och lita på den. Känns det inte bra så är det inte bra. Det kommer inte vara lätt, men det kommer vara värt det.

Ganska lång tid senare, när rättegångarna var över och det mesta hade lugnat ned sig, kom så nästa prövning. Jag började känna mig alltmer irritabel, nedstämd och var inte mig själv. Mardrömmar och flashbacks blev mer och mer påträngande. Det konstaterades att jag hade drabbats av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Trots att detta är väldigt vanligt bland kvinnor som utsatts för våld i hemmet är det få som får diagnos och rätt hjälp. Mörkertalet bland drabbade är stort. Många gånger misstas symptomen för stress och utmattning men behandling och vård för PTSD skiljer sig väldigt mycket från den man får vid ”vanlig” stressproblematik. 

PTSD-behandlingar kan utföras på lite olika sätt men de har en sak gemensamt; de är väldigt tuffa och svåra. Det blir och känns alltid mycket sämre innan det blir bättre.  Jag vill återigen poängtera att det alla gånger är värt det. Känslan efter en fullföljd och framgångsrik behandling är som att få livet tillbaka.

I mitt fall baserades behandlingen på så kallade exponeringar vilket innebär att man under kontrollerade former ”utsätts” för de traumatiska händelserna igen. Jag fick i detalj återberätta och återuppleva allt jag varit med om. Även besöka platser som var förknippade med våldet. Denna gång var det nästan värre än när allting faktiskt skedde…Då, när jag befann mig mitt i alltihop, gick jag på rent adrenalin och varken hann, kunde, eller tillät mig själv att känna efter. Nu var det meningen att minnas, ta in, och bearbeta precis allt som hänt. Till och med händelser jag förträngt och glömt kom upp till ytan. Man kan nästan säga att meningen var att det skulle göra så ont som möjligt.

Orättvist..? No shit! Mannen som orsakat mig allt detta var sedan länge ute på fri fot, tillbaka till sitt arbete, fritidsintressen, och liv. Medan min tillvaro fortfarande i allra högsta grad var påverkad och förstörd av allt han hade gjort. Jag kämpade stenhårt med att hålla allt flytande; relationer med vänner och familj, jobbet, hemmet, och inte minst se till att mina barn hade det bra. Jag vägrade låta diagnosen ta över mitt liv. Jag ville inte bli min sjukdom. Ett tag funderade jag till och med på att avbryta behandlingen för att det blev så tungt och jag trodde inte jag skulle orka. Mitt i allt detta hade jag ju tre barn att ta hand om men samtidigt var det just mina barn som gav mig modet och styrkan att fortsätta. Jag ville vara stark för deras skull och en god förebild genom att inte ge upp när jag faktiskt hade ett val. Även min terapeut som var otroligt duktig och engagerad pushade mig att fortsätta precis när jag behövde det som mest.    

Nu, när jag står på andra sidan tunneln, är jag så otroligt tacksam. För trots alla orättvisor och allt jag tvingats ta mig igenom, har jag bevisat för mig själv att jag är starkare än jag någonsin hade kunnat ana. Han lyckades inte kuva mig, han lyckades inte knäcka mig, han lyckades inte få kontrollen över mitt liv. Han har än idag aldrig ens bett om någon förlåtelse eller tagit ansvar för sina handlingar. Han tycker fortfarande att allting var mitt fel men trots det har jag förlåtit. Jag vill gärna förklara hur och varför…Det finns saker som han gjorde som jag aldrig kommer kunna förlåta. Jag kommer alltid tycka att han är en vedervärdig människa och sämsta möjliga förebild för våra döttrar. Det gör mig arg att sviterna av det han gjort fortfarande ibland påverkar mitt mående, jobb, ekonomi, och på sätt och viss alltid kommer att göra det. Jag finner det både orättvist och provocerande. Men jag vill, för min egen skull, släppa på ilska (även om ilska kan vara bra ibland) bara för att inte bli bitter. För låter jag det hända så blir det som att han fortfarande styr och har makt över mitt liv. För mig är den genuina förlåtelsen viktig för att den är ett sätt att gå vidare och gör mig ”fri”. Den innebär att det som hände inte längre har kontrollen över mitt liv eller definierar min framtid. Den är INTE ett godkännande av hans handlingar..!

Jag vill att alla tjejer därute som hamnar i ett destruktivt förhållande ska veta att hur svårt det än må bli så är det enda rätta alternativet att ta sig ut. Våga ta hjälp och tro på att livet kan bli bra igen..!

Är du anhörig, kollega, eller vän och misstänker att någon i din närhet är drabbad av misshandel i sin relation? Våga agera! Ställ frågor och visa ditt stöd förbehållslöst utan att döma. Det tar ofta tid och tålamod innan personen vågar berätta och öppna upp sig, hur nära ni än må vara. Försök inte heller övertala eller pusha fram beslut; det kommer antagligen bara leda till att hen drar sig tillbaka ännu mer. Det viktigaste är att bara finnas där och lyssna. Erbjud hjälp, visa och föreslå gärna olika vägar och kanaler till att ta sig loss, och kom ihåg att den mentala processen är enormt mycket längre, långsammare och svårare för den våldsutsatta.  

 

Viktiga länkar till hjälporganisationer för både utsatta och anhöriga:

www.kvinnofridslinjen.se även stödtelefon 020-50 50 50

www.varningstecken.n.nu

www.roks.se

Se även Polisens film om normaliseringsprocessen ”Johan och Eva”

https://www.youtube.com/watch?v=nQNq5kag1-I

 

Glöm inte att våga agera! För vår familj tog det lång tid innan vi förstod hur illa det var. För att det är inte alltid så att det syns på ytan. Det enda vi som anhöriga visste var att magkänslan inte stämde. Och med facit i hand borde vi agerat, mycket tidigare. Så det jag vill säga genom att dela min systers historia är att AGERA! Det finns inte tillräckligt många gånger man kan säga det.  Jag är lycklig som har fått tillbaka min syster. En mamma till tre som är lycklig & gör det hon önskar i livet & som tur var kom ut från den relationen i god tid. Tack för att ni har läst & sprid detta vidare! Och är det så att du känner någon eller kanske själv lever i en relation du vet inte är sund men inte vet hur du ska ta dig vidare ta upp telefonen & ring till Kvinnofridslinjen. Det är inte en dag för tidigt.


 

24 april, 2018 | 4 KOMMENTARER!
Okategorierat

NÄR MAN LYSSNAR PÅ SITT INRE FÅR MAN HÖRA VIKTIGA SAKER…

Här om kvällen fick jag frågan från en vän som skulle iväg på ett yoga event om jag ville följa med. Och som jag blev glad! Enda sedan min baba gick bort för snart 2 månader har livet gått i ett. På ett sätt har det varit precis det jag behövt. Jag har känt att det har varit viktigt att påminna mig själv om att livet inte stod stilla som det kändes som precis när jag fick det overkliga beskedet om min baba. Jag är väl medveten om att man inte kommer att gå genom livet utan motgångar även om det innebär sorg som man alltid kommer att bära med sig av. Och det är viktigt att våga hantera de motgångarna annars kommer de ikapp en förr eller senare. Jag har tillåtit mig själv att vara ledsen när jag behövt & jag har skrattat när jag varit glad. Jag har rest, jobbat & kommit tillbaka till livet direkt för att det är det som fungerat för mig. Men de senaste veckorna drog en overklig känsla över mig, som att jag inte kunnat ta in något som hänt. Som att allting var en film. Jag tittade till och med på flygbiljetter för att flyga ner till Marmaris i sommar & kunde inte ens då ta in känslan att han inte kommer att vara där. Och med högt tempo omkring mig både med studion & stora planer för framtiden med företaget, till att nyheten om BIGGEST loser släpptes & den fantastiska resan till Kapstaden så har jag känt det senaste veckorna att jag måste landa. Jag brukar beskriva känslan som att jag lever utanför mig själv. Eftersom jag gillar att jobba & ha högt tempo är det inget konstigt för mig men när just den känslan sveper över mig vet jag att jag måste dra i handbromsen & göra något som bryter mönstret. Då tar jag till med verktyg som jag vet funkar för mig. Antingen stänger jag ner allt omkring mig, tar Duchess & drar iväg någonstans till natur med lugn & ro eller så hittar jag vägar i träningen som ger mig lugn & inte stress. Och det är där eventet med yogan föll in som en fin pusselbit i mitt liv just nu.

Yogan ägde rum i mörker med UV ljus. Innan vi klev in i mörkret fick vi dessutom måla oss i vackra färger. Det såg verkligen häftigt ut när alla målat sig med allt från blommor till vackra mönster.

Blacklight Yoga tillsammans med Drop of Mindfullness var de som höll i eventet. Det var verkligen en  mysig stund och en perfekt för mig & alla i salen att komma ned i varv, att vända fokus inåt och lyssna på sig själv och sin kropp. Och beskrivningen av yogan kunde inte stämma in bättre. Eftersom vi stannade i poserna länge så fanns där mycket utrymme för att känna efter vad som faktiskt pågick inne i min lilla själ. Jag kommer inte att flumma till det helt med detta inlägg & vara för personlig men jag fann både djup sorg & glädje på samma gång. Och denna stund på mattan var så mycket viktigare för mig än jag hade trott att den skulle vara. Nu vet jag vad jag behöver fokusera på under kommande veckor & det känns väldigt befriande.

Så det jag vill säga till er alla som läser detta inlägg framför allt inför kommande helg är att kanske ta med något av det ni läst & fundera en stund över det & känn efter vad ni verkligen skulle må bra av att göra. Även om ni planerat massa annat så kan det vara helt ok att vara ärlig mot sig själv & avboka det man kanske inte har lust med & istället göra det man faktiskt behöver & kommer att må bra av.

All kärlek, One love ♥
20 april, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Okategorierat

FÖR DIG SOM VILL VETA MER OM TRÄNINGSBRANSCHEN – SAVE THE DATE 1 MAJ

Den 1 Maj bjuder jag & Michael Angress upp till dans tillsammans med The Academy. Vi vill berätta om vår resa hur vi har lyckats i branschen & hur man bygger upp sitt fartyg. Jag på mitt sätt & Michael på sitt. Idag driver vi båda framgångsrika företag med träningsstudios på egna håll. Vi har haft drömmar som vi arbetat hårt för & just det vill vi dela med Oss av till Er. Finns det jobb som tränare idag? Vad krävs för att lyckas?

Det finns säkert massor av frågor som du har funderat på. Och nu har du verkligen en superchans att komma & lyssna & inspireras. Förutom föreläsning & svettiga träningspass från både mig & Micke så har du möjligheten att vinna en PT-utbildning, och gissa vem som väljer vinnare?

Jo MOI, så skicka in din bästa motivering via länken >>HÄR <<

Och vill du läsa mer om eventet & hur du går tillväga för att anmäla dig gör du det via

>THE ACADEMY<<

Och svaret på varför du inte ens behöver fundera vidare på om du ska komma eller inte,

det är kostnadsfritt.

Vi ses den 1 maj!

16 april, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Okategorierat

Hur utvecklades du som coach genom BIGGEST LOSER?

Nu har första veckan passerat sedan de första avsnitten av BIGGEST LOSER.

Vad kände ni när ni tittade på programmet? Själv kastades jag direkt tillbaka in till inspelningarna & jag började tänka på, Vem var det som klev in i slottet sida vid sida med Micke? Är jag samma coach idag som jag var för ett år sedan? Absolut inte skulle jag säga.

BIGGEST har gett mig något jag aldrig skulle fått möta annars. Att under press, kameror & relativt kort tid tampas med alla de saker som deltagarna går igenom är ingen lätt match. Det är här man sätter sitt ego åt sidan. Du är inte viktig här, det är den personen som står framför dig & tränar så den grinar & faller av maskinen. Det är den personen som möter tröskel efter tröskel under träningspassen som öppnar upp alla möjliga stängda dörrar i huvudet. Det är den personen som är viktig här & nu. Det är under träningen det  kommer fram, hjärnspöken, bortförklaringar, ursäkter…Allt för att hela kroppen skriker att du ska sluta & det är de som fortsätter som inte bara lyckas med träningen men som också blir starkare i huvudet. Gymmet på slottet är inte bara till för att du ska bränna kalorier på. Det är en plats där du övervinner rädslor & möter de motgångar som du tampats med kanske hela ditt liv. Så ser det ut för många av deltagarna. Att se dessa människor dag in & dag ut kämpa & kriga sig igenom mina & Mickes träningspass var kanske det mest inspirerande jag sett. Varje dag som vi fick träffa deltagarna växte ödmjukheten till livet inom mig. Jag tänkte många gånger, hur kan det bli såhär? Hur kan mörkret ta ett så stort grepp om en att man helt tappar bort sig själv. Många gånger åkte jag från slottet och funderade på vilka vägar man behöver ta & hur man ska hjälpa vissa deltagare för att ta en omväg kring det som händer i huvudet. Vissa kände jag igen mig i & det gjorde mig ledsen då det väckte gamla minnen men också ett hopp om att, kan jag så kan dom och det måste jag framföra på ett eller annat sätt! Att vända träning från något negativt i ens liv för att det är tungt & svårt till att det ska bli positivt är ingen lätt match att sadla.

Träningen på slottet var något helt annat än när jag planerar mina träningspass till mina WÖRKOUTERS. Då planerar jag träning & planerar hur den ska utveckla de fysiskt. På slottet planerade jag träning som hjärngympa och hur den skulle hjälpa de mentalt samtidigt som den skulle motivera de till att gå ner i vikt. Det mina vänner är något helt annat! Och en rejäl utmaning.

Imorgon är det dags igen & jag hoppas att ni tittar på Sjuan eller TV4play kl 21.00

OkategorieratResor

KAPSTADEN – MIN TOP TO- DO- LIST!

Nu är det ett tag sedan jag kom tillbaka från Kapstaden men efter att ha tillbringat en hel eftermiddag hos min fina barndomsvän Vivi som flyttar till Sydafrika inom SNART kunde jag inte låta bli att kastas tillbaka till de underbara minnen Kapstaden gav mig. Så här kommer min to-do lista på saker man inte får missa när man besöker helt magiskt vackra Cape Town ♥

 

♥ Låt oss börja med vad man måste se & upptäcka i staden:

° Lions Head – vandring i solnedgång kan vara det mest magiska, coola & adrenalinfyllda upplevelse jag gjort hittills. Nedanför det magiska berget ser man Kapstaden leva, brumma & låta. Men ju högre upp du hikar försvinner sakta ljuden & du möts av mer & mer häpnadsväckande utsikter & helt fantastisk natur. Väl uppe på bergets topp är du absolut inte ensam men ändå känns det otroligt fridfullt. Har du med dig en käreste föreslår jag att ni gtar med er en liten picknick för en romantisk stund i samband med att dagen släcks ner & himlen färgas i vackra färger.

Det är en hel del folk som hikar både upp & ner så man behöver inte vara rädd för att göra detta på egen hand. Hiken är snäll även om det är utmanande höjder.

När solen gått ner är vägen nedför ingen lätt match. Bra att ha med ficklampa & fullt laddad telefon. Håll fokus på den vackra staden som håller dig sällskap med sitt glitter i mörkret så känner man sig tryggare. Ta på dig skor som inte är hala men inga kängor behövs.

° Kajaktur- vid soluppgång. Även om en sovmorgon alltid är uppskattat på semestern är det verkligen värt att vakna upp ikapp med att solen går upp & möta dagen ute på havet i en kajak. Har du tur får du träffa sälar, valar & delfiner.

+ Ett större lugn får man leta efter. En fantastisk start på dagen & det är mer träning än man tror.

– Havet är inte jättevarmt på den här sidan av Sydafrika så ta gärna på dig både långbyxa & en tjockare tröja & även ombyte. Ramla inte i 😉

°Boulders Beach – Strax utanför Kapstaden kan man besöka denna koloni för sydafrikanska pingviner som gjort denna strand till sitt hem. Ett intimare möte med pingviner får man leta efter. Förutom att promenera längs den fina strandpromenaden längs med pingvinerna kan man hitta ett fint ställe att svalka sig på & varför inte äta en god lunch i Simons Town.

°Godahoppsudden- När man ändå beger sig ut en bit utanför Kapstaden kan man göra ett besök i detta naturreservat som har ett rikt djurliv. Bland annat fick vi se babianer som knatade längs bilvägen & hoppade upp på bilar. Öppna dock INTE fönstrena till bilen. De kommer in!

° Surfa i Muizenberg – Ta fram din inre surferdude, hyr en bräda & bege dig ut i det klarblå vattnet innan du sätter dig & chillar på den vita stranden med trötta armar efter all paddling genom vågorna. Denna strand är verkligen perfekt för dig som ska lära dig att surfa. Men passa dig för hajarna som gärna hälsar på ofta på stranden…

° HOP-ON-HOP-OFF – Dessa turistbussar är för mig alltid ett bra alternativ om man vill slippa rodda med olika transporter & ändå hinna se de viktigaste turistattraktionerna i Kapstaden. Bra pris & man får uppleva allting från toppen på en buss. Bra pris också!

 


 

♥ Vart ska man äta?

Typ vart man än äter i Cape Town så är maten topp! Fanns inte ett enda ställe jag blev besviken på som vi testade. Så väldigt svårt att lista favoriter men här nedan finns iaf några som jag kan tips om om ni har tänkt att bo i Sea Point. GOLD är den enda som inte finns där. Så vad ni än söker om ni är sugna på en redig köttbit, älskar fisk & skaldjur, vegan, tokig i pokebowls eller önskar en rejäl tacofredag så kommer ni att hitta det i Cape Town. Maten är AMAZEBALLS!

° JARRYDS – Trendigt & riktigt smaskigt ställe. Passar perfekt som frukost & lunchställe. Blir riktigt populärt på helgerna, så var där i god tid.

° BOOTLEGGER- Kedja som finns lite runt om staden. Gott kaffe & hembakade kakor & tårtor som är GIGANTISKA! Bra öppettider & vi åt många frukostar på Bootlegger som vi var väldans nöjda med. Deras bananabread is TO DIE FOR!

°SCHECKTERS RAW- fräsch mat, trevlig personal & riktigt mumsig raw food. Jag åt både frukost & middag där & allt var riktigt bra & lagat med kärlek. Plus i kanten för bra wi-fi.

°GOLD RESTAURANT- Här åt vi vår sista middag & maten serverades i små portioner att dela på för hela sällskapet. temat var mat från hela Afrika. Vi fick smaka på rätter från Marockanskt hela vägen ner till Sydafrikanskt. Superkul restaurang med inte bara fantastisk mat men också underhållning i form av sång & dans under hela middagen.

      

 

♥ Vilka stränder ska man besöka?

 

° CAMPS BAY – En härlig strand med mycket liv. Både på stranden med solande människor, aktiviteter & hundar som rastas på morgonkvisten. Längs med hela strandpromenaden finns det massvis av restauranger & barer man kan sitta & avnjuta något gott att äta eller en god drink. Mot kvällskvisten är det flera ställen som bjuder upp till fest om man vill testa på det också.

° SEA POINT – En lång & härlig strandpromenad sträcker sig längs med hela Sea Point. Här föreslår jag att ni hyr en cykel för att cykla längs med hela sträckan för att hitta just den strandremsan ni har lusta att bada på. Det finns gott om olika stränder att vara på. Vissa med mer människor än andra. Så är du ute efter att bara ligga & slappa i din ensamhet med en trevlig bok kommer du absolut att hitta den möjligheten vid någon av dessa stränder. Om man inte vill bada i det kalla havet finns en public pool som kostar nada att besöka.

°CLIFTON BEACH- WoW! Här vill man bo, leva, andas för resten av sitt liv. Fantastiska stränder & tar man sig upp på vägen kan man även drömma sig bort bland alla otroligt häftiga men svindyra lägenheter och hus som finns runtomkring Clifton. Absolut min favorit!

  

Kapstaden är verkligen en plats för alla. Oavsett vad ni önskar att göra så kommer ni att finna det. Från att jag landade på flygplatsen till att jag åkte var jag helt tagen av denna plats. Det är en storstad som är omringad av helt otrolig natur både hav & berg. Vilket är ovanligt. Det finns så mycket aktiviteter att göra att man får åka tillbaka säkert 10 gånger om det ens räcker för att uppleva allt som finns att göra. För mig som måste ha aktiviteter på mina resor var det inga problem att hitta något att göra varje dag. Var det inte yoga så var det crossfit. Människorna är otroligt trevliga & hjälpsamma. Även om det finns fler språk i Sydafrika så pratar alla engelska & det är lätt att ta sig runt med Uber som jag varmt rekommenderar. Säkerheten är inget att leka runt med & därför var Uber ett tryggt och bra alternativ när vi tog Oss runt i staden. Det är inte dyrt men heller inte Thailandbilligt. Enda minus detta resmål kan få är att resan är vääääldigt lång tid men det vägs ju snabbt upp av att vi är på samma tidsplan som hemma vilket gör att du slipper jetlag. Så aa, det finns ingenting negativt att säga om Sydafrika. Iaf inte som turist. Men i ett senare inlägg kommer jag att berätta mer om svårigheter som finns i landet & vad företaget Influence Tours som jag arrangerade resan med pysslar med för att hjälpa människor i behov i Kapstaden.

Men det tar vi upp i ett annat inlägg. Tack för att ni kikade in ♥

8 april, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Okategorierat

Hur tänkte jag när jag tackade JA till BIGGEST LOSER?

En vän till mig visade att Camilla på bloggen Bloggbevakning har uppmärksammat nyheten om att jag är det nya tillskottet till Biggest Loser. Inlägget kan ni läsa >> HÄR << Jag tycker att inlägget var en bra reflektion då kanske inte alla hyllar idéen om att jag tackade ja till programmet.

För mig är träning en livsstil. En livsstil jag har valt, lever & andas efter. Den håller mig inte bara energifylld utan valet av att träna regelbundet har gett mig en hel annan självkänsla & självförtroende än vad jag än gång hade. Jag har tampats mycket med mig själv genom åren. Hatat & hatat. Hatat så mycket att jag velat göra mig själv illa. Vilket jag också gjorde. På många olika sätt. Genom åren har jag vuxit långt ifrån de tankarna OCH handlingarna. Jag känner mig stark både fysiskt & psykiskt, stundvis till och med som att jag besitter superkrafter. Och jag vill tro att jag vore en dåre om jag gått igenom allt jag gjort & sedan inte dela med mig av den resans lärdomar till andra som kanske sitter fast i skiten om jag får uttrycka det så. För när det är mörkt…ja då är det jävligt mörkt. Och här kommer mina tankar om varför jag tyckte att det var VIKTIGT  för mig att tacka JA till programmet.

♥ Jag tackar sällan Nej till en utmaning. Och detta är en av de största utmaningarna arbetsmässigt som jag än så länge tagit del av. Förutom att all din kunskap sätts på sin spets, filmas varenda rörelse du tar. Varenda andetag spelas in & det finns inte utrymme för att säga något som det inte finns en tanke bakom. Du måste vara skarp, hela tiden. MEN, vad som är ännu viktigare är att du har verkliga människor att göra med. Kontrasten för mig att pendla mellan inspelningar till min studio är enorma. Spannet mellan tjejerna jag vanligtvis tränar på studion till vardags kontra deltagarna på slottet är ENORMA. Man kan beskriva det som att hälla ner olja i vatten. Det skär sig. Problematiken jag möter på slottet vs studion är varandras totala motsater. Det gav mig verkligen perspektiv på saker & ting.

På slottet spenderar vi tid med personer som aldrig varit på ett gym. Som aldrig skurit i en grönsak. Får maxpuls av att gå uppför trapporna till sitt rum på slottet. Både jag & Micke sitter många gånger efter träningarna & pratar igenom tankar, rädslor, frågor. Och pressen. Pressen att det är en tävling i vikt. Jag ska erkänna att det är svårt för mig att acceptera tanken att vikten är viktigast. Den vikten deltagarna har lagt på sig är en förlängning av något helt annat. Det är resultatet av att man inte mått bra…på väldigt länge. Det här är inte ett sätt att svartmåla överviktiga som lata. Det här är människor med TUNGT baggage som de burit på alldeles för länge om kanske inte hela sitt liv. Och de ser INGEN utväg. Ingen annan utväg än att få hjälp, NU. Och det är där vi kommer in.

BIGGEST LOSER har varit en ögonöppnare för mig på många sätt. Jag har lärt känna människor som inspirerar mig, påminner mig om att vara tacksam. Tacksam att jag tog mig ur mörkret. Mitt mörker lämnade inte mig med en övervikt men det betyder inte att jag inte förstår hur det känns att må riktigt dåligt & skrika efter hjälp. Det är en TV produktion & det kan man inte komma ifrån. Det är en tävling som de väljer att delta i. Och mitt jobb är att hjälpa de ta sig igenom denna utmaning på bästa möjliga sätt. De tävlar om en första plats på prispallen men jag väljer att se bortom den. Högsta pris kommer efter strålkastarna släckts. Jag har en yrkesstolthet som tränare men jag låser inte dörrar som jag inte gått igenom. Framför allt inte baserat på vad någon annan gjort i samma position i tidigare program. Jag är jag & jag har valt att tacka ja till vad som för mig var viktigare än att jag ska hålla fanan högt för vad andra i mitt yrke ska tänka & tycka i och med att jag tackat ja till programmet. Den här chansen ges inte till alla & jag vill tro att den hamnade på mitt bord för att jag har något viktigt att säga & förmedla.

Jag har fått en möjlighet att tillsammans med Micke & deltagarna av årets Biggest göra en förändring.

De deltagare som tar min hand och följer mig får ni se i programmet.

Men alla har vi val i livet & detta var för mig ett av de viktigaste

 

 

Nu är det bara EN VECKA kvar!!!

Glöm inte att följa alla personporträtt via @biggestloserse på instagram.

Först ut är starka historien om Ibrahim “Ibbe” & hans mamma Paulina. 

2 april, 2018 | 6 KOMMENTARER!
1 2 3 4 23