Okej vänner, jag är tillbaka på bloggen. Puew, ni kan andas ut! Skämt åsido men bloggen fick ligga på hyllan då jag insåg att jag helt enkelt hade för mycket på mitt bord. Men SOM jag saknat att skriva.

Just i detta “premiärinlägg” vill jag hylla en behandling jag påbörjade för några veckor sedan hos SKIN&TONIC. Vi ska nämligen prata om detta magiska ting called Microneedling.

Efter många om och men bestämde jag mig för att testa! Med lite övertygelse från en vän som starkt rekommenderade behandlingen. Jag var lite tveksam för att jag hört så himla olika saker & sedan gillar jag inte att göra saker som gör ont i mitt ansikte. Men med en hud som utsatts för mycket sol & olika väderförhållande & med en bakgrund med acne kände jag att jag ville testa. Till vardags är jag noga med vilka produkter jag använder & jag besöker min hudterapeut ungefär var 8-9 vecka för en redig rengöring. Och trots att detta hjälpt mig enormt & håller min hud lugn så känner jag att mina porer är stora & mina ärr från acnen är hemska. Liksom vem vill inte ha dockhud? Någonstans har jag ju släppt den fantasin och inser att jag får kolla på min vän Annicas hud & drömma mig bort. Men jag har ändå förstått att det finns saker att göra OCH nu undrar jag…varför har jag inte testat detta förut?!

Mitt besök hos Sara på SKIN&TONIC var över förväntan med resultat!

För det första gjorde behandlingen absolut INTE ont & hon var väldigt informativ om allt hon gjorde & när hon skulle göra nästa steg i proceduren. Jag kände mig genast renare i ansiktet efter & jag var något röd men inte alls jättefarligt även om vi gick lite hårdare på mig som jag förstod det. Dagen efter såg jag solBRÄND ut men ändå ok då jag hade GLOW som en discokula. Efter dryga veckan gjorde jag ett återbesök & nu kan man verkligen se skillnad från första gången! Vissa linjer i ansiktet har blivit mindre eller försvunnit & porer & ärr har minskat betydligt! Min hud har dessutom blivit fräschare & folk omkring mig har reagerat på att jag sett mer levande ut i huden, vilket är mer än tacksamt denna mörka vinterperiod!

Med andra ord… min behandling hos Sara på SKIN&TONIC får 5 av 5 ansiktsmasker!

Jag kör på erbjudandet med 4 behandlingar men betala för 3.

Och kanske ska någon snällis få ett sådant paket av mig i julklapp också! Gå gärna in & kika på salongens hemsida för att läsa mer om behandlingen.

Vi snackar om att alla dessa saker kan förbättras…

Hudföryngring/uppstramning

Fina linjer & rynkor

Stora porer

Bromsar talgproduktion

Akneärr

Pigmenteringar

Ärr

Hudbristningar

Och imorgon är det dags för mitt tredje besök & det ska bli så spännande att se vilka resultat jag får denna gång

♥

FÖRE

(Observera linjer/porer etc.)

UNDER BEHANDLING

EFTER

(inte flawless men på god väg!)

Att åka till Rom mitten på Juli kan i många öron svida rejält. Rom mitt i den värsta hettan?! Men för Oss handlade det om att få in Rom i vår resa när vi ändå var här. Efter våra intensiva dagar & mil under fötterna skulle vi få koppla av vid havet & den helt fantastiska Amalfikusten. Men mer om den i senare inlägg. Vi börjar med Rom.

Boende: Vi bodde på hotell TwentyOne , som låg väldigt centralt utan att ligga mitt i stadens värsta brus. Hotellet ligger ungefär mittemellan Vatikanstaten & Spanska trappan med gångavstånd till de flesta sevärdheter. Hotellet var fräscht och relativt nybyggt. Vi hade ett litet rum, med det vi behövde,  Handdukar, duschprodukter, safetybox etc. Frukosten i Italien är långt ifrån det svenska smörgåsbordet med allt från ägg, gröt & pålägg. Här består frukosten av sötsaker i alla dess former. Vi fick verkligen vara kreativa för att skrapa ihop en ok frukost på hotellets buffé. Dag 2 hittade vi ett mysigt cafe i närheten där vi kunde beställa omelett. Finns gott om cafeer i närheten.

Att se & göra i staden: Förutom att äta sig genom staden både genom helt fantastiska restauranger & alla miljoner gelato ställen, (glassen är HELT magisk i Italien!) så finns det ju en hel del historiska sevärdheter man inte får missa. Staden verkligen andas gammal historia & man går runt & gapar när man ser alla de vackra byggnaderna. Vatikanstaten var en klar favorit där jag rekommenderar att man tar sig en guidad tur med en privat guide. Man hinner knappt komma fram till St Peterskyrkan innan folk börjar ropa in dig för att du ska välja just deras turistbyrå. Vi betalade runt 500 p/p med guidad tur i grupp & vi var ungefär 15 personer. Det funkade men vi hade föredragit att göra det på tu man hand med en privat guide. Sedan har vi ju alla de andra vackra sevärdheterna som finns mitt i stan Colosseum, Fontana Di Trevi, Spanska trappan, Pantheon & Forum Romanum. Bara staden i sig är en historisk upplevelse i sig! De vackra byggnaderna sträcker sig gata för gata & mullret från bilarna son åker på kullersten, cykeltaxis & servitörer som alla gör tappra försök till att ropa in en till sina restauranger ger staden en helt egen känsla. Man känner den italienska viben direkt. Det tutas, ropas & dricks esspressokaffe som om det inte fanns en morgondag. Rom är som en ravioli fylld med massa gott!

Shopping: Du kommer inte att bli besviken på shoppingen. Vare sig du vill handla krims krams eller shoppa från de stora exklusiva butikerna. Självklart finns även alla de vanligaste butikerna såsom Zara, HM & min favorit Berschka. Bara att strosa runt för shoppingen kräver en weekend för sig.

Att äta: Frukost får man som jag nämnde ovan räkna med att kanske hitta ett lite fik med frukost som passar en annars är det stor chans att det kommer serveras crossainter & sockerkaka med espresso till frukost. Men lunch & middag…Mamma Mia! You are in for a treat! Även om du äter på en turistfälla så kommer du inte att bli missnöjd. Kvalitén på maten är hög med Italiens fantastiska råvaror kan de sällan bli fel iaf vad vi upplevde. Några restauranger jag kan rekommendera är följande, Antica Trattoria Angelino, Dal Bolognese, Armando al Pantheon, Taverna Trilussa. Missa för guds skull inte all glassen som säljs runt varje gathörn!

Hoppas att denna guide kan vara till hjälp! Vi älskade Rom & kommer definitivt att resa tillbaka med lite mer tid än två heldagar. En weekend från Onsdag-Söndag hade varit perfekt för att hinna med att äta gott, shoppa OCH uppleva allt som finns att se utan att behöva stressa ♥

Men va ere för jävla stress att gå upp på morgonen & träna?! Ingen stress alls faktiskt. Jag lägger mig stadigt om kvällarna, trött efter aktivitet, sol & bad. Jag kliver mer än gärna upp om mornarna & tar mig ut på en löptur för att se hela staden vakna till liv. Innan butiker öppnar, bilar börjar skynda till jobb & människor börjar prata vilt med varann i alla gatuhörn. Då vill jag vara där & uppleva solens första strålar. Det är en stund för mig själv & mina tankar innan jag ska vara social hela dagen & ta in alla intryck från alla de fantastiska platser jag får besöka här i Italien där vi befinner Oss just nu.

Träning på semestern är för mig en lyx! Sedan jag startade mitt eget företag har jag ofta prioriterat bort mig själv & hittat luckor i min kalender för att jag ska hinna göra det jag behöver, träna. Under mina år som vuxen människa har jag lärt känna mig själv så pass bra att jag vet vad jag bör undvika & vad jag bör förgylla mitt liv med mer. För vissa betyder semester att ligga vid poolen & ta det lugnt hela dagarna, för andra betyder semester att packa väskan & dra bortom internets gränser & stänga av omvärlden helt. För mig innebär det att jag får mer tid för det jag behöver & vill göra. Min kropp mår bra av motion för att jag har vant den till det. Jag slappnar av på ett helt annat sätt & blir tillfreds inombords. Eftersom jag ofta vaknar tidigare än min respektive så har jag alltid den där lilla stunden på morgonen för att just njuta av min ensamhet & upptäcka staden vi befinner Oss i genom löpning eller kanske lära känna lite nytt folk på någon crossfitbox eller annat. Ingen styr över hur du ska bete dig din semester. Du gör va tusan du vill, när du vill & hur ofta du vill. Om vi bara kan tänka så & unna varandra ledigehten & det fria valet att göra vad man vill så tror jag att världen kan bli lite ljusare ♥

Jag brukar inte lägga mig i att debattera kring vad som sägs & tycks om träning & hälsa. Mest för att jag inte gillar att diskutera med människor jag inte har framför mig & man kan prata sansat med. Och med internet fritt fram för alla att skrika med stora bokstäver på varandra har det varit något som jag gärna hållt mig undan från. Men efter förra veckan har det liksom kokat lite i  mig & jag skulle vilja veta vad ni har för åsikter kring den här hetsen som vi kallar träning, vad får en hälsoprofil säga, får man visa magmuskler eller är det provocerande? Är det samma sak om jag står i stringtrosor på en bild med en vältränad rumpa som en modeinfluencer?

Förra veckan blev en av mina vänner (läs inlägget HÄR) totalt lynchad på sina sociala medier för att hon visade upp sina magrutor och berättade hur stark hon kände sig. Kommentarerna forsade fram, vissa som jag inte kunde tro mina ögon att jag läste. Och även jag fick en känga efter min medverkan i radioprogrammet Zia & Nessvold på P3  ( ni kan lyssna HÄR <–) av en lyssnare som tyckte att  programledarna hetsade mig till godiskålen som stod framför mig under tiden vi spelade in & jag “vägrade” smaka. Eller att det tydligen var helt vajsing att  jag tyckte att det var helt ok att ta med sina barn till gymmet om de vill styrekträna med sina föräldrar. Dessa händelser fick mig & mina vänner att prata lite extra om just ämnet träning & vad som hetsar, vad KAN man egentligen säga? Är det galet att visa upp sina magrutor? Har ni avföljt personer som gjort en livsförändring & helt plötsligt känns det som att ni inte klarar av en endaste bild till från den personen?

Så jag kände helt enkelt att vi behöver reda ut vissa saker här. För mig som träningsprofil vill jag aldrig ge ut något annat än min sanning. Jag visar sättet JAG tränar på vilket inte betyder att jag tränar mina kunder eller WörkOuters på samma sätt. Och det betyder inte att jag bestämt tycker att ALLA som läser den här bloggen eller följer mig på instagram ska göra exakt samma sak. Jag utgår från att man har sunt förnuft & ger sig på det som man tror att man är kapabel till att göra & att man sätter den tiden för träning man har i sitt liv utan att jämföra sig med hur mycket alla andra tränar.

Om man inte är vuxen ännu & följer olika träningspersoner tycker jag alltid att man ska råda med sina föräldrar eller någon annan vuxen person med vad man vill göra eller om det är något man läst på internet & undrar över. Jag har själv varit 14år en gång i tiden & jag vet hur mycket allting omkring en påverkar. Allt från vänner till vad man ser i tidningar & filmer. På den tiden hade man inte sociala medier och det är jag väldigt tacksam för. Mitt tonåriga jag hade inte mått bra av allt som finns att hitta & läsa med bara ett knapptryck bort. Min största önskan är att man ska införa en egen lektion i skolan där man pratar om just sociala medier & hur de faktiskt påverkar en. Det finns mycket bra att hitta & vettiga personer att följa men det finns INGET filter. Vilket gör det extremt svårt att utan kunskap om kroppens anatomi, fysiologi samt kostlära kunna väga mellan alla dessa sanningar & osanningar som man dagligen bombas med. Så läser du detta och är under 20 år gammal vill jag att du från och med nu lovar att prata med vuxna du har omkring dig om du blir stressad, känner dig hetsad, slutar äta eller blir på något annat sätt negativt påverkad av träningsprofiler du följer. Ju mer du lär dig om kroppen & hur den fungerar & blir påverkad av att svälta sig själv så tror jag inte det finns en levande själ som hade vågat göra det mot sig själv. Jag hoppas från botten av hjärtat att detta verkligen kommer fram till er som är unga & känner er igen i vad jag precis skrivit. Din kropp är den enda kropp du kommer att ha & det är viktigt att du behandlar den som det fantastiska maskineri det faktiskt är ♥

På WörkOut lär vi dagligen ut hur kroppen fungerar, reagerar & mår av rätt kost & träning. Och sedan vi öppnade för snart 1 år sedan har vi sett fantastiska resultat hos våra medlemmar. Vi hejdar aldrig någon från att leva hur de vill, se ut hur de vill eller göra vad de vill på fritiden. Men jag kommer aldrig ställa mig bakom att äta godis i direktsändning för att “bevisa” för någon att jag minsann visst äter sånt. Om jag hade fått en krona för varje gång någon sagt till mig

“Du äter säkert bara nyttigt…och aldrig något gott & onyttigt såsom godis å sånt…”

Jag hade garanterat varit miljonär vid det här laget då. Och i ärlighetens namn tänker jag…

Va i helvete spelar det för roll?!

Jag äter vad jag vill och jag behöver inte specificera det för hela världen.

Säger man ordet kostschema så blir ögonen stora som klot & hälften tänker säkert att det skulle må bra av ett sådant medan hälften tänker att man blivit sjuk. Ett kostschema hos oss betyder att du äter det du ska & behöver för att uppnå dina mål. Om vi ansåg att någon hade ett mål som är orealistiskt som jag många gånger mött på där någon jag absolut inte tycker ska gå ner i vikt säger till mig att det vill gå ner några kilon så förklarar jag att vi kommer tona kroppen bäst med lite muskler. Muskler hjälper fettförbränningen & du får en stark kropp som orkar & vill prestera. 99% av fallen ändrar de sig med vad de sagt när de börjar lära sig mer om hur kroppen fungerar & är kapabel till. Det är kul att vara stark, snabb & orka! Och för att bli det måste du äta det DU ska. Min tallrik kan inte se ut som din & din kan inte se ut som hon du följer på instagram. Du ska äta det du mår bra av & ger dig orken till att klara din vardag & träning. MEN har du specifika mål så ska du ta hjälp av en kunnig person & NEJ det finns inga billiga sådana. Det kostar att få hjälp av kunniga personer. Dessa personer har år av utbildning bakom sig, hundratals timmar i böcker, bakom dator & tuffa prov som de klarat för att just DU ska vara i säkra händer. Du får vad du betalar för.

Alla har rätt att vara kritiska & fråga hur vi i branschen tänker kring olika saker men att kasta skit på Paula i detta fall som lagt ner så mycket tid på sin träning & ätit mer & oftare än vad hon gjort tidigare och sedan anklaga henne för att hetsa mot ätstörning gör mig fly förbannad. Det är inget ansvar man lägger på någon annan och det första man ska göra är att lyfta luren för att få hjälp & inte skriva en kommentar på någons blogg. Lever man de demonerna så kommer de förr eller senare krypa fram oavsett om du ser någon visa sina rutor eller vägra äta godis i direktsändning. Jag tänker alltid att jag granskar mig själv först innan jag spyr min åsikt på någon annan. Varför fick denna person mig att känna så? Varför reagerade jag så starkt på det hen sa? När jag krypit in i mitt eget medvetna hittar jag ofta svaren. Ingen annan har ansvar för mig eller mina handlingar. Det är jag som bestämmer över mig själv & min kropp. Om något skulle ge mig olustiga känslor eller få mig att vilja agera på ett sätt som inte är helt sunt skulle min första tanke vara att ta itu med de känslorna. Jag & dom.

Långt inlägg men nu är jag redo för att höra vad ni tycker och såklart håller vi en trevlig dialog ♥

För en tid sedan fick jag den fina inbjudan att följa med JBL till Österrike för att vara med på Surf World Cup Austria. Så om ni minns att jag var där så var alltså detta anledning. Under helgen som vi var där hängde vi på området för tävlingen med JBL som introducerade Oss till deras företag med historia & deras produkter som de har på marknaden. Personligen är jag väldigt försiktigt med samarbeten om jag inte känner att det känns 100% rätt & att det är en produkt jag kan stå bakom & verkligen vill dela med mig av till er. Och jag kan gladeligen säga att detta är ett märke jag står bakom till max. Innan denna resa hade jag redan både hörlurar & bärbar  högtalare från JBL som jag är väldigt nöjd med. Från början startade företaget upp med att skapa bra ljud för studio vilket de har velat behålla känslan av när det skapar lurar & högtalare för Oss vanliga konsumenter men ändå behålla ett bra pris. Och det tycker jag verkligen att det har lyckats med. Jag valde att invänta med detta inlägg för att jag ville känna mig helt övertygad om vad jag skulle säga till er om en av de nyaste produkterna de precis släppt som vi fick premiärtesta där i Österrike & det är….*trumvirvel* …JBL indurance DIVE . 

Kolla så fina “goodiebags” som vi fick våra hörlurar i.

För mig passar dessa hörlurar helt utmärkt! De sitter perfekt vilket för mig betyder att de inte skaver i öronen trots längre löpturer, ljudet är kanon, den har touchfunktion OCH kanske det bästa av allt för er som sysslar med swimrun träning, de är vattentäta! Så när det kommer till att ha ett par lurar man ska ha när man sportar är detta absolut det bästa alternativet på marknaden just nu enligt mig iaf. Om man vill lämna telefonen hemma kan man ladda upp en mp3 spellista så är det bara du & lurarna med massa bra musik som är ute i det fria eller på gymmet.

Om ni bestämmer er för att testa de får ni gärna höra av er med vad ni tycker 🙂

I förra veckan var det BRUCE DAY i kungsträdgården. För er som inte vet vilka BRUCE är så är det gänget bakom appen där man har ett medlemskap men tillgång till över 100 olika studios i Stockholmsområdet. Vi på WörkOut är en av deras samarbetspartners & ville såklart vara med på ett hörn på denna fantastiska dag fylld av träning. Jag samlade min trupp av WörkOuters & vi ställde upp vår monter tillsammans med massvis av andra studios, coacher &  träningsverksamheter. Just denna dag väntade vi regn men precis som vi entrade Kungsan så började solen skina & det blev verkligen en fantastisk eftermiddag. Superkul att så många kom fram & pratade med Oss på WörkOut & vågade sig på att testa ett pass med Oss. Jag kände direkt att detta måste vi göra om! ♥

Jag tror att man ofta tänker att vi som tränare bara kan trolla fram träningspass för oss själva närsom, vartsom. Typ som jag tänker när någon säger att den arbetar som kock, då suktar jag med ögonen & säger ofta…åh va skönt då lagar du massa god mat hela tiden. Men i själva verket vet jag ju att det ofta är så att man istället INTE orkar komponera ihop knepiga maträtter precis som vi tränare blir matta i huvudet av att coacha & hitta på nya pass & sätta samman rätt övningar med varann. Ni vet att under mina 4 år som jag haft WörkOut har inget pass någonsin vart detsamma…Vi får se hur länge det kan vara men än så länge är jag kreativ nog att inte upprepa. Såklart använder vi oss av samma övningar men i olika vackra melodier.

Men när det väl är min egen tur att träna kan jag ibland bara känna att jag vill gå till någon annan coach som får driva på mig & bestämma vad jag ska göra. Som nu när vi är iväg på en träningsresa såhär där vi snart dragit över 14 pass på en vecka så kan jag känna mig lite trött i huvudet på att tänka & prata träning & med ingenstans att vända mig till gällande min egen träning så har denna vecka bestått av mycket löpning vilket jag har tyckt varit underbart! Vissa pass har jag hoppat in på för att jag älskar mina egna pass haha! Jag skulle aldrig utsätta någon annan för något jag själv inte skulle hantera eller tycka var roligt själv. Och ni missar väl inte min hashtag på instagram #pischapiskar där ni hittar massa hela träningspass eller inspiration till olika pass som ni kan använda när ni fastnar & inte alls vet vad ni ska hitta på ♥

Knäböj med kompis.

Marklyft med kompis.

Sidoswinagr med kompis.

Igår visades avsnittet på Biggest som betyder så otroligt mycket för mig. Det betyder mycket för mig på så många olika sätt. Både för att jag & Ibbe härifrån hittade en styrka i honom som gav han gas på elden & för att vi får möjligheten att lyfta ett ämne som berör så många.

  Under en längre tid hade Ibbe känt sig låg på slottet. Vi tränare pratade mycket med honom & försökte checka upp lite varje gång vi sågs för att se om läget var stabilt eller om han mådde sämre. För min del låg ämnet otroligt nära hjärtat & från första dagen jag såg honom revs gamla sår upp i mitt hjärta. Ju mer jag lärde känna Ibbe ju mer kunde jag känna hans onda själ. Hopplösheten man känner när man är deprimerad går inte att beskriva. Det är som luften går ur en hela tiden. Det finns ingen kraft, ingen power…det finns ingenting. Just tiden efter att Ibbe berättade om när han utförde sitt själmordsförsök och veckorna fram till vårt samtal var de tuffaste för honom upplevde jag. På slottet kan man inte rymma från tankar. Det finns ingenting där som du kan distrahera dig med. Går du en promenad följer tankarna med. Går du till gymmet följer tankarna med. Dessutom är det krävande att hela tiden vara omgiven av människor när det enda du vill är att vara själv. Själv & sova. För sova, det är något man gärna vill göra när man är sjuk. Och ju mer dörrar du öppnar till ditt inre ju mer har du att slåss mot & det är då det är viktigt att du inte står ensam.

När jag öppnar min gamla dagbok känns det som att jag läser vad någon annan skrivit. Det har gått över 10 år sedan jag faktiskt kan säga att jag blev helt “frisk” från en depression som började byggas upp från att jag var 13 år. Jag säger “frisk” men jag vill också understryka att har man någon gång gått igenom psykisk ohälsa i sitt liv så kommer den alltid att hänga med på något sätt. Det jag vet idag att jag aldrig kan hamna där jag varit men det är också för att jag vet vad i livet som får mig ur balans & vilka redskap jag kan använda om jag får en sämre dag. Jag förstår också idag att det bara är en dålig dag & inte ett dåligt liv.

Med det här inlägget kommer jag inte att gå in på vad som försatte mig i år av självhat utan jag vill lägga fokus på vad man kan göra när någon i ens närhet inte mår bra. Under mina år som depressionen förvärrades utvecklade jag olika sätt att skada mig själv på. Den första tiden när jag började må dåligt var jag mer utåtagerande. Jag blev lätt arg & kunde få rejäla utbrott. Det var som att jag skrek så högt som jag bara kunde men ingen lyssnade. Familj & skola gjorde ingenting. På den tiden pratade man inte om psykisk ohälsa på samma sätt som idag. Och jag vet inte om man inte riktigt förstod att jag mådde så dåligt som jag gjorde, jag var ju alltid så glad. För det var jag ju, utåt sett. Det är ju min person. Men med tiden blev den personen mer elak, aggressiv, instängd & ledsen. Jag grät så fort jag vaknade & jag behövde gå hem från skolan mitt på dagen ibland för att jag bara ville gråta. Tårarna blev till ilska & jag började hitta mina verktyg för hur jag skulle döva det som fanns inom mig. Jag skar mig i armar & slog mig själv på olika sätt. Trycket lättade & jag kunde återgå till livet. För en stund. Men snart kom stormarna tätare & tätare & när jag inte längre upplevde samma lättnad från min självplåga började jag svälta. Det blev en kamp med mig själv om hur länge jag inte behövde äta på. Jag slutade att äta i skolan & åt bara när jag var själv. Ingen kunde kommentera det jag åt & jag hade kontroll på situationen. På det här sättet levde jag under lång tid & genom att jag kunde kontrollera stormarna & min smärta inombords kunde jag också lura alla som var omkring mig. Det var ju ändå ingen som lyssnade eller såg. Jag hade flera gånger innan försökt att prata med vuxna omkring mig, men jag fick höra att det fanns andra som behövde mer hjälp än mig just då. Kommer aldrig glömma de orden. “Vi måste faktiskt hjälpa de som verkligen behöver oss just nu”. Det orden fick mig att vända skulden inåt. Då ÄR det mig det är fel på tänkte jag.  Mina aggressiva utbrott i skolan mot lärare & andra elever var bara en förlängning på skriket som ingen hörde. Och genom utbrotten & skadorna jag orsakade mig själv med kunde jag emellanåt vara den där glada tjejen. Skrattade, skojade & var en aktiv tjej med många vänner. Hon fanns ju kvar där någonstans, och jag minns att jag ofta tänkte att detta är ju jag varför kan jag inte vara henne hela tiden. Men det gick inte att kontrollera. Det mörka kunde svepa över i tid & otid. För mig var det självklart att man skulle förstå hur jag mådde men ändå hörde ingen. Tills den dagen då jag tog det steget som ingen förälder någonsin ska behöva gå igenom med sitt barn.

När jag var 15 år fick tag i starka sömntabletter. Jag minns att jag skrev ett sms till en av mina närmsta killkompisar & sedan är det svart. Som tur var hade han tagit mitt sms på allvar & kom springandes hem till mig & hjälpte mig. Resten är historia för det var från den här dagen som mitt tillstånd togs på allvar. Efter 2 år av inre demoner fick jag äntligen den hjälp jag behövde. Två gånger i veckan fick jag gå på samtal med en terapeut & jag hade en kamratstödjare på skolan som hjälpte mig & kollade till mig. Tog sig tiden att prata & lyssna. Kommer alltid minnas Magda som hon heter, långt vackert blont hår precis som jag hade föreställt mig en ängel. Jag började bryta cirklar & ta mig ifrån människor som inte fick mig att må bra. Ibland kan de människor vara dina närmsta till och med familj. Men om du inte får en bra magkänsla så är det förmodligen inte bra. Lyssna på den! Jag pratade öppet om hur jag mådde & jag slutade att plåga mig själv. Jag började förstå mitt värde & vilka fina egenskaper jag faktiskt hade. I text går den här tiden väldigt snabbt men jag jobbade med mig själv tills jag var över 20 år gammal. Och det var framför allt när jag hittade min medicin träningen som den sista biten föll på plats. Idag är träningen så mycket mer än medicin för själen men jag vet också hur viktigt den är för mig på mina dåliga dagar, för sådana har vi alla. Men det är många många färre idag & jag vet att det är en normal känsla som alla går igenom. Jag har släppt det förflutna & ältar inget. Mitt liv går framåt & jag lever varje dag för att skapa mig den framtid jag vill ha eftersom jag inte kan påverka något som varit ♥

Sist men inte minst. Lev inte med dina tankar i ensamhet. Sträck ut en hand & prata med någon.  Du är inte ensam med dessa tankar & det finns ingenting att skämmas för. Att sätta ord på sina tankar inför en person som lyssnar kan göra att du hittar nya sätt att se på dina problem och att du upptäcker nya möjligheter att lösa dem. Det är inte ovanligt att man känner sig övergiven & värdelös så därför är det extra viktigt att du har någon som du pratar med & kan hjälpa dig att reda ut de tankarna. Du kan också ha tillfälligt nedsatt förmåga att se konsekvenserna av dina handlingar, det kan leda till att du gör saker som du annars aldrig skulle göra. Oavsett om du inte tänkt det värsta men du mår väldigt dåligt & hamnat i elaka spiraler så finns det ingen tid att slösa. Här nedan har jag listat nummer som du kan ringa, känns det jobbigt att ringa själv ber du någon att hjälpa dig. Ge INTE UPP! Livet är så fint bara man ger det en chans.

Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60.

Bris – Barnens rätt i samhället på telefon 116 111.

Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.

Jourhavande präst nås via 112.

Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.

När jag första gången möts av siffran på pappret. 238,1 kg. Han är den tyngsta personen i svenska Biggest Losers historia. Jag minns att jag nästan drabbades av panik inombords. Detta skulle bli min första säsong på programmet & jag inser direkt att det kommer bli en helt ny fight att tackla. Människor med övervikt hade jag hanterat förr men aldrig 238,1 kg. Tankarna flög runt i mitt huvud. Hur skulle han klara det? Hur skulle jag & Micke Hollsten hantera hans träning? Hur har det kunnat gå så långt?

Just då var Micke en siffra på pappret. Ett namn, en bild & en siffra. Jag hade egentligen ingen större bakgrund på honom, visste inte vad han gjort tidigare eller vad han var kapabel till. Men om det är någon på det där slottet som imponerat på mig så är han en av de personerna. Micke visade sig vara en person som aldrig ger upp. Han är intelligent & otroligt medveten om vad som förde honom dit han var. Han har lärt mig saker ingen skola eller utbildning kunnat ge mig. Utan att han inte ens visste lärde han mig att vara ödmjuk mot mig själv, varje dag kom han med sina kloka visdomar. Ni vet sådana visdomar som bara äldre människor besitter bara det att Micke är inte särskilt gammal men hans själ säger motsatsen. När Micke står på vågen & säger att han lika gärna kan vara död, då förstår jag hur viktigt BIGGEST LOSER är för honom.

Våra träningar var ingenting för Micke, den största träningen pågick inom honom själv. För det självklara i livet är att om du inte lyckas med att lyfta en vikt förstår du snabbt att du behöver lyfta fler vikter & tyngre men vad gör man när man inte är tillräckligt stark i huvudet? När den mentala styrkan är svag & vinner över dig varje gång & groparna du faller ner i blir djupare & djupare? Jo då bestämmer man sig.

Tack Micke för att jag fick äran att coacha dig, du är en sann förebild ♥

Micke Willysson…

-”Jag har en kompis på mitt jobb som ska vara med i Biggest loser, hon har ingen att åka med kan du ställa upp?”

-Japp det kan jag…

Så började min resa att vara med i Biggest loser, en resa tuffare än man kan ana, en resa utan slut, en resa som gör livet intressant igen.

Månaden innan jag skulle äntra Ekolsunds slott tänkte jag mycket på hur jag skulle tackla min medverkan och hur jag skulle göra för att få en förändring. Som många andra har jag jojjo-bantat 100-tals gånger, som många andra har jag fallit tillbaka varje gång, så frågan jag ställde mig var : ”vad kan jag göra annorlunda än förut?” Jag är en man med massa försvar, min kvicktänkthet och humor har ofta hållit personer på lagom långt avstånd, Så pass långt avstånd för att minimera risken för att bli sårad. Det är otroligt få människor jag blottat mitt inre för, och jag är livrädd för att verka svag. Så min tanke var att det var just den rädslan jag ska gå emot, vara helt uppriktig med vad och hur jag känner för mig själv, riva alla murar och ta ner mina försvar. Varför är detta viktigt? Jo, för att om jag ska få en långvarig livsstilsförändring så krävs det ett jobb med mig själv som är långt mycket tuffare alla träningar Pischa och Micke slänger på mig tillsammans, det enkla i Biggest loser är att gå ner i vikt, svettas gråta och börja om. Det som tittaren ser på tv och tycker ser sjukt tufft ut, det är den lätta delen. Det tuffaste är att ta itu med mig själv, våga rota i varför jag har lyckats falla så djupt att jag väger in på 238.1 kg. För när jag plockar bort min medicin (läs. Mat) då finns det bara en sårad själ kvar. För problemet med de flesta av oss som är gravt överviktiga är inte problemet ATT vi är gravt överviktiga, utan VARFÖR vi blivit det. Därför är inte Biggest loser en ”quickfix” men det är en jäkligt bra start.

Så min inställning till att komma med i Biggest loser var: Att vara med så pass länge att jag får en bra start tills jag kommer hem, att se detta som ett längre projekt (I mitt fall 2 år). Klart vill jag vinna, och det vill jag i allt jag gör. Nu vill jag vinna över mig själv! Biggest loser har givit mig en push och en vilja att ta tag i problemen, Träna för att jag verkligen vill och inte för att jag känner mig tvingad. Biggest loser har givit mig kontakter och vänner för livet. Biggest loser har givit mig hopp om att jag kommer klara detta!

När jag kom till revanschen så insåg jag att jag stod med ena benet hemma, så jag började planera för hemgången. I hästhagen gör jag illa min rygg ordentligt, och där inser jag att denna resa inte kommer fortsätta så mycket längre. Så varje morgon kokade jag en kopp kaffe, tände en brasa och planerade för min hemgång så när jag kom hem visste jag exakt vad jag skulle göra. Nu är sagan över i rutan för min del, men några av mina största idoler är kvar i rutan och jag kommer med stor nyfikenhet följa dessa. Som jag säger i sista synken ”det är nu det börjar”…

Under mina träningsresor gillar jag att alla ska få en chans att lära känna varann & då på bästa sätt genom att köra roliga träningspass tillsammans som team. Så igår parade jag ihop deltagarna i team om tre personer i varje.

Såhär såg gårdagens pass ut:
– Team om tre och tre personer i varje.
-De hade fem olika övningar som de skulle utföra.
-En person sprang 200m, de andra två stod och utförde övningen men det var bara en person i taget som fick jobba. Så man fick dela upp det lite hur man ville. Och det var löparen som avgjorde hur länge de andra personerna skulle jobba för när den personen kom tillbaka så byttes man av. Och så gjorde man till alla repetitionerna var klara. Och när dom var klara så gjorde alla burpees tillsammans innan man gick över på nästa övning. Om de hann klart med övningen tex. 100 airsquats innan deras löpare var tillbaka fick de vila & heja in sin teamkompis så att de alla tre kunde utföra burpeesarna som team. Där gör alla samma antal burpees i en cirkel med high fives när man hoppar. Sedan fortsätter man jobba sig vidare på övningslistan. Övningarnas repetitioner minskar med 20 rep per varje gång medan burpeesarna ökar med 2 varje gång.

Såhär såg det ut:

Buy in på passet: Alla springer gemensamt 200m.

100x airsquats (en jobbar, en vilar, en springer)

2x buddyburpees
80x buddy plank jump
4x buddyburpees
60x buddy situps
6x buddyburpees
40x  firemansquat
8x buddyburpees
20m skottkärra (alla tre skulle gå 20m var och under denna övning springer ingen)
10x burpees

Buy Out: Samma löprunda som när ni “köper” er in på passet men någon i teamet är buren på något sätt.

Dessa typer av pass ger en riktigt härlig teamkänsla & alla hejade & peppade varann. Vi satte klockan på 25 minuter som timecap men de flesta var klara inom 20 minuter.

Lycka till! #pischapiskar

° Airsquat , på bilden visar vi övningen båda två men det är alltså bara en som jobbar med övningen i taget när ni väl kör passet. Den tredje personen springer rundan.

°Buddy plank jump, den som står i plankan placerar händerna rakt under axlarna för en stadig position. Sänk rumpan. Person som hoppar sätter sina händer på sin kompis skuldror så att ni får bra stabilitet i övningen. Om det är för tufft att stå plankan kan man sätta i knäna.

°Buddy situp, en jobbar situp med klapp bakom huvudet i backen & high five när man kommer upp den andre håller en aktiv bålposition i sittande läge. 

°Fireman squat , en övning som ser tuffare ut än vad den är. Kliv djupt in under din kompis höft låt denne lägga sig över dina axlar innan du lyfter upp på rak höft. Jobba långsamt & försök hitta ett bra djup i övningen. Hellre färre & korrekta en brådis utan kådis om man säger så. Vill man inte göra denna variant kan man göra “ryggan”. Hoppa upp på kompisens rygg istället.

° Skottkärra gång, kompisen tar tag i vristerna eller längre upp mot låren om man har svårt att hålla stark bål under övningen. Gå små steg med händerna så långt du orkar. Byt när du börjar tappa formen. Tycker man att det är för svårt att gå kan man stå still på stället och klappa med en hand på axel istället. Tex 100 klappar varannan axel i stillastående position i skottkärraläge.