Idag klappar jag mig själv på axeln

Idag hände en så himla utomkroppslig känsla för mig. Jag ska inte överdriva men jag drabbades av så sjuk nervositet. Som ni vet har jag bakgrund inom thaiboxningen & lagt in lite pass då & då när jag verkligen vill ha ett redigt hållkäften pass & bara glömma allt. Bara vara där & då, slagen & sparkarna som dunsar i takt. I love it! Så nu under vintern har jag bestämt mig för att lägga lite mer tid för det kombinerat med styrketräningen & jag kollade med min vän Lovisa om jag kunde haka på henne till hennes ställe där hon kör. Och trots att jag liksom vet att det inte spelar någon roll om jag inte haft handskarna på mig på ett tag & det kanske kommer kännas lite ringrostigt första minutrarna så vet jag ju någonstans att jag ändå KAN. Jag har bra kondition & jag är stark. Men idag drogs något över mig som jag inte känt på länge. En sjuk nervositet som nästan var lik rädsla. Jag vet inte vart den kom ifrån eller varför. Jag kände bara att jag MÅSTE fan prestera. Den annars sköna tanken som jag vanligtvis går in med på träningen, lite relax & typ Hey Dude aktiva känslan var som bortblåst. Jag kan verkligen inte förklara varför & vart denna känsla kom ifrån men den tog över min kropp. Min puls blev högre & stundvis kände jag mig lite okoncentrerad, nästan som att ljuden omkring mig blev svagare men mina hjärtslag högre. Och ni kan tänka Er hur larvig jag kände mig efter passet. För fy fan va kul det var! Och så fort uppvärmningen var över var jag i egen zon. Jag såg ingen, hörde endast vad coachen sa & min partner som jag körde med & gick in i bubblan av awesomness! Min kropp fylldes av endorfiner & jag typ gapskrattade inombords.

Med detta inlägg vill jag dela med mig av att det spelar nog ingen roll vem man är, hur duktig man är eller hur vältränad man är, ALLA drabbas ibland av någon form av prestationskris men försök att bara släppa & let it go. Låt bara kroppen ta över & göra jobbet, hjärnan kan vi plocka upp sen.

Och framför allt, låt det aldrig hindra Dig från att göra det Du vill göra. Idag kunde jag ha vänt på klacken i dörren, så illa var det & väntat in Lovisa som är bortrest till och med nästa vecka innan jag gick till Kampsportsstadion som är en helt ny plats för mig med helt nya människor & ny tränare,

MEN icke. Jag gick in med huvudet & ryggen rak. En klapp på axeln får jag för det från mig själv.

♥