En vecka som går till historien.

Nu sitter jag för andra gången på Arlanda inom loppet av några dagar. Man kan säga att livet gav mig en rejäl hästpark denna vecka. I Lördags gick min fina baba bort. Allting gick väldigt hastigt och världen vändes upp & ner för mig & min familj. Eftersom han bor i Turkiet är det lite andra begravningstraditioner som gäller där & vi hade ungefär 48 tim på Oss att ta oss dit för ett sista farväl. Som om ingenting mer kunde gå åt helvete var det KAOS  på Arlanda. INGA plan gick den tiden de skulle & skärmarna lyste rött av alla inställda plan & förseningar. Jag & min syster blev sjukt stressade då vi hade en mellanlandning i Istanbul innan vi kunde ta Oss till Marmaris & det såg inte ljust ut. Mycket riktigt missade vi det planet & vi fick sova över på något flygplatshotell, eller sova över var väl att ta i. På grund av alla förseningar kom vi till Istanbul riktigt sent & vi var ju såklart illa tvungna att ta första bästa plan på morgonen vilket ledde till att vi sov 2 timmar den natten. Väl framme i Marmaris mötte vi upp våra syskon & allt kändes så surrealistiskt & ofattbart. Ingen av Oss kunde greppa känslan & jag har aldrig upplevt sådan smärta & sorg i mitt liv. Men vi fick ett otroligt fint avslut & begravningen var väldigt respektfull & vacker. Under dagen regnade det & var väldigt grått men när baba jordsattes klev solen fram & värmde våra rödgråtna ansikten. Under loppet av tre dagar vändes livet upp & ner & här sitter jag nu åter igen på Arlanda för att boarda ett plan som ska ta mig till Sydafrika där jag ska träna & äventyra med mina WörkOuters under 10 dagar.  Just nu känns det som det bästa jag kan göra för mig själv.

Omge mig med ett vackert land, ny miljö & underbara människor med härlig energi.

Den här bilden tog min baba sist jag var & hälsade på honom.

Han kommer alltid att finnas med mig. Nu & för alltid. 

Och jag hoppas att jag kan känna den känslan jag hade på bilden snart igen.