Okategorierat

Träningen är ett MÅSTE för mig!

Hej!
angående detta med funderingar…
Min upplevelse av dej är att du är en friskfläkt som alltid är energifylld och i fart med något, jag önskar att jag kunde hitta den andan i min träning. Jag har alltid älskat att träna och röra på mej men så drog jag på mej en skada efter den andra och nu finns inte samma glädje i träningen längre. Det känns bara tungt och jobbigt samt att jag undermedvetet är rädd för att skada mej igen (fick begynnande hjärtmuskelinflammation därefter hälsporre och sprickor i smalbenen och nu tillsist en stressfraktur i foten…). Tyvärr så kräver mitt arbete (militär) att jag är i god fysisk form och det gör att träningen just nu är ett stort MÅSTE / BÖR istället för något jag vill, klarar jag inte fystesterna i vår så kommer jag inte kunna utvecklas vidare utan måste stanna i samma befattning i ytterligare 1år och det är verkligen inte det jag vill. Jag har 8h fys i veckan på arbetstid så möjligheterna finns men det bara går inte…
Har du några bra tips på hur man gör träningen rofylld igen, hur man längtar till att få känna pulsen rusa och svetten spruta istället för att dra sig för det?
Tack för en otroligt inspirerande blogg!

SVAR: 

Hej Emma!

Tack fina du för din fråga & snälla komplimanger, jag ska verkligen försöka möta upp dig här på bästa sätt. Din fråga/kommentar är en av de mest intressanta jag stött på & den är inte lätt. Min första tanke är egentligen en fråga till Dig. Är det verkligen det här Du vill utvecklas i? Du nämner att du måste klara fystesterna till våren för att ta dig vidare till nästa befattning, är det den tjänsten du vill ha? Är det ditt mål? Eller är det ett nästa steg som du tänker att du SKA vidare till? Det känns för mig att om du funderar över de frågorna först så kan vi ta Oss vidare därifrån. Är svaret, nej egentligen inte så måste du sätta dig ned & dra en funderare över om det finns något annat som du kan jobba med som inte kräver samma fysiska påfrestning av dig, iaf inte just nu. Man behöver aldrig låsa dörrar men ibland kommer man till vägskäl i livet där man helt enkelt behöver stanna upp för att tänka efter. Det man en gång önskade som mest eller ville arbeta med kanske inte alls har samma dragningskraft idag. Har du svårt att fundera ut det själv tycker jag att du ska prata med människor i din närhet & kanske ta ett samtal med din chef för att se om Ni tillsammans kan komma fram till något som kan passa dig lite bättre just där du är & mår idag.

Om svaret är JA, detta är drömmen men efter alla skador har du tappat fokuset & motivationen då ska du börja med att skilja på arbete & fritid. Det du gör på jobbet i fysisk form ska eller bör inte se likadant ut när du ska träna själv. Om du kan, tycker jag att du ska testa dig fram vad som vanligtvis ger dig glädje och motivation. Är det dans,simning, yoga eller kanske gymnastik? Gå ur ditt mönster. Boka upp dig på ställen som du vill besöka med de träningar som du vill testa & känn efter. Ibland kan det handla om en speciell tränare eller coach som kan förmedla så pass härlig energi att man egentligen skiter i om man lyfter bly eller steppar klackar, man vill bara dit för att man mår så jädrans bra efter! Du behöver heller inte låsa upp dig för all framtid på just den träningsformen du väljer utan det kan handla om en kurs eller ett enstaka pass då & då som du kan längta till & leva på ett tag framöver. För mig funkar det alltid att jag har någon annan som bestämmer träningen åt mig när jag själv har mycket med mitt jobb & huvudet fullt av andra personers träningar. Då väljer jag mina guldkorn eller en random klass på SATS & testar. Jag hoppas att jag lyckats svara på dina funderingar på ett bra sätt & att du kan använda mina tips. Hör gärna av Dig igen så jag vet hur det gått för dig. Bor du i Stockholm är du välkommen på mina WörkOut pass.

Stor Kram till Dig!

unspecified


Du kanske också gillar

Inga Kommentarer

Lämna en kommentar