SuperiorSprint!!

Sagt som gjort. Då var SuperiorSprint bokat & klart den 30 nov på Fitnessfestivalen i Göteborg. Ibland behöver man bara göra´t liksom. Sedan at tempen sjunkit till below minus när vi väl är där är ingen huvdvärk jag tänker ta nu. Det blir ännu en comfort zone att kliva ur. Jag pratar ofta om det, comfortzones. Varför är det nyttigt att kliva ur sin comfortzone? Allting beror såklart på ens syfte med träningen & i och med att det flesta av Oss har något mål med träningen kan det krävas att vi behöver kliva ur vår komfortzone för att öva bland annat vår viljestyrka.

Ibland har jag tänkt på hur olika det kan se ut när vi tränar i grupp. En övning som totalt slår ut halva gänget och det ser ut som om de sprungit maran i Saharas medan andra halvan knappt ser berörda ut, har ni upplvet det någon gång? Det behöver inte betyda att  de oberörda har mycket bättre flås eller styrka utan att de kanske fortfarande är kvar i bekvämlighetszonen. Medan den andra halvan som vid regelbunden hård träning har accepterat den smärtan som effektiv träning ger. Man är motiverad att flytta fram gränsen för det obehag som man kan tolerera, därför att man lärt sig av att använda viljans kraft. Den som är relativt ovan vid fysisk träning blir istället snarast skrämd när träningen upplevs som mer än måttligt ansträngande & vågar inte ta i mer än att det känns.

Vi har alla nog känt känslan där vi vill sluta och hjärnan bara skriker

“LÄGG AV DU DÖDAR MIG!!”

Och just där och då ska man hitta ett fokus där man bara fortsätter. Sluta inte jobba där, skjut undan rösten & gå genom komfortzonen. träning handlar inte bara o att träna hjärta-lunga & muskler utan viljan är en otroligt stor del för att nå önskade resultat. Självklart är detta något man arbetar fram succesict och man tänjer långsamt på alla gränser. Jag tänker på min egen komfortzone när jag klev ut i löpspåret. Det ar det värsta jag gjort & ville bara dö, tittade på alla som svischade förbi mig & tänkte, detta kan ju inte va bra alla ser ju helt döende ut när dom springer. Inte en jäkel som ler. Men sakta med säkert började jag kliva ur den där bekvämlighetszonen & idag är jag så hungrig på att springa & utvecklas att jag tror allvarligt talat att jag kommer att hamna i en deppression efter den 30 nov när det VERKLIGEN är det sista loppet för den här säsongen 🙁

Lär dig att acceptera att känslan & att den är fullkomligt normal & oavsett var i sin träning man ligger så har man den. Det är bara en naturlig process under träningen och tillslut hittar man sätt att hantera hög intensitet trots att kroppen ber om annat. 🙂