Okategorierat

Idag klappar jag mig själv på axeln

Idag hände en så himla utomkroppslig känsla för mig. Jag ska inte överdriva men jag drabbades av så sjuk nervositet. Som ni vet har jag bakgrund inom thaiboxningen & lagt in lite pass då & då när jag verkligen vill ha ett redigt hållkäften pass & bara glömma allt. Bara vara där & då, slagen & sparkarna som dunsar i takt. I love it! Så nu under vintern har jag bestämt mig för att lägga lite mer tid för det kombinerat med styrketräningen & jag kollade med min vän Lovisa om jag kunde haka på henne till hennes ställe där hon kör. Och trots att jag liksom vet att det inte spelar någon roll om jag inte haft handskarna på mig på ett tag & det kanske kommer kännas lite ringrostigt första minutrarna så vet jag ju någonstans att jag ändå KAN. Jag har bra kondition & jag är stark. Men idag drogs något över mig som jag inte känt på länge. En sjuk nervositet som nästan var lik rädsla. Jag vet inte vart den kom ifrån eller varför. Jag kände bara att jag MÅSTE fan prestera. Den annars sköna tanken som jag vanligtvis går in med på träningen, lite relax & typ Hey Dude aktiva känslan var som bortblåst. Jag kan verkligen inte förklara varför & vart denna känsla kom ifrån men den tog över min kropp. Min puls blev högre & stundvis kände jag mig lite okoncentrerad, nästan som att ljuden omkring mig blev svagare men mina hjärtslag högre. Och ni kan tänka Er hur larvig jag kände mig efter passet. För fy fan va kul det var! Och så fort uppvärmningen var över var jag i egen zon. Jag såg ingen, hörde endast vad coachen sa & min partner som jag körde med & gick in i bubblan av awesomness! Min kropp fylldes av endorfiner & jag typ gapskrattade inombords.

Med detta inlägg vill jag dela med mig av att det spelar nog ingen roll vem man är, hur duktig man är eller hur vältränad man är, ALLA drabbas ibland av någon form av prestationskris men försök att bara släppa & let it go. Låt bara kroppen ta över & göra jobbet, hjärnan kan vi plocka upp sen.

Och framför allt, låt det aldrig hindra Dig från att göra det Du vill göra. Idag kunde jag ha vänt på klacken i dörren, så illa var det & väntat in Lovisa som är bortrest till och med nästa vecka innan jag gick till Kampsportsstadion som är en helt ny plats för mig med helt nya människor & ny tränare,

MEN icke. Jag gick in med huvudet & ryggen rak. En klapp på axeln får jag för det från mig själv.

12244729_577705179044940_2675989753877916810_o


Du kanske också gillar

4 Kommentarer

  • Svara
    kimokeijn
    8 november, 2016 at 21:45

    Känner igen känslan e gammal mma fighter skadade ryggen fick inte träna på ett år räddslan finns ännu kvar även fast kroppen e frisk. Men älskar sporten o träningen än idag?

    • Pischa
      Svara
      Pischa
      9 november, 2016 at 08:48

      Så konstig känsla när man annars är modig & vågar testa på annat. men jag kände mig verkligen larvig efter. Om ryggen klarar det & det är något du tycker är kul ska du ju verkligen testa på ett pass, så mycket endorfiner!

  • Svara
    Magda
    9 november, 2016 at 12:08

    Gud va jag behövde det här nu!! Har inte varit på NB på länge på grund av sjukdom och livet. Senast jag var där var på ditt Barbell/Wörkout pass. Och då hade det redan dröjt tre veckor.. Känns så svårt och nervöst att gå dit för att det känns som att det kommer gå så dåligt, att jag kommer ha backat och känna mig svag. Vet ju att jag tycker det är underbart när jag är där, när jag har kört. Det här var peppen jag behövde! Tack!! <3

  • Svara
    Jojje
    10 november, 2016 at 08:31

    Lite prestationsångest i sin stjärnglans. Så blir det ibland. 🙂

  • Lämna en kommentar