Okategorierat

Jag har på det senaste fått en sådan boost på att testa massa nytt & ett redskap som jag bestämt mig för att damma av är TRX banden. Jag höll på massvis med dom för några år sedan men sedan har det gått över till att jag endast använt dom till mina ptklienter men inte i min egen träning, vilket är konstigt för att jag ÄLSKAR dom! Det finns så mycket nyttigt man kan göra & är man tex hemma med barn eller svårt att få tid till att springa till ett gym kan man både använda de hemma eller utomhus. Perfekt att ha på kontoret tex, så har man en lunchlucka kan man sätta upp dom i ett träd ute & köra en helkroppsträning på 30 minuter i banden, då får man både in träning men också lite frisk luft om man suttit framför en dator i några timmar. I videon nedan visar jag 3 övningar som involverar hela kroppen & Ni kan köra dom varje övning 4×45 sekunder med 15 sekunders vila emellan. Vila 1 hel minut emellan att du byter övning. Så en kort uppvärmning med lite rörlighet innan & ni har ett pass på 30 minuter klart 😉

Vilken fantastisk bok! Jag har skrattat högt när jag läst ur den. Bästa Malin vilken fantasi hon har.

“Boken handlar om den korvfrossande & socialt isolerade leksaksflodhästen Flodis som har alla oddsen emot sig när han bestämmer sig för att bli Sveriges nästa kändis-PT & stjärnbloggare. Men han har bestämt sig & har gett sig tusan på att bli den bästa versionen av sig själv & KÄNDIS” 

Denna bok är en vuxensaga som är läskigt lik verkligheten men med en stor dos skratt. Det kan vi behöva dessa tider tycker jag, framför allt när det kommer till träningen. Allt behöver inte vara superseriöst med posiga bilder & perfekta selfies… Köp den här boken till någon som behöver den i julklapp.

Bra jobbat Malin!

I år måste jag varit snäll då julklapparna redan börjat trilla ner i brevlådan för mig. Och hörlurar är verkligen något som jag tacksamt tar emot, ju finare & bättre dom är ju längre livslängd har dom hos mig. Hade jag tex haft dom nya lurarna från iphone 7 så har jag liksom redan tappat dom bara av att kolla på paketet… Så det ska bli mycket kul att få träna med dessa lurar i öronen!

Tack Harman & JBL för den fina presenten 🙂

I lördags var det äntligen dags för kvällen jag längtat till så mycket. Det var 800 (!!) yogis på plats i en stooor sal. Jag vet inte vad det var som fick den salen att kännas så hemtrevlig, kanske var det alla fina ballonger, kanske var det mörkret som tog sig in genom de stora fönstrena & månen som visade upp sig. Kanske var det all kärlek som fann i rummet & energin som Rachel tog med sig in när hon klev på scenen för att leda Oss genom sin yogasession. Jag är långt ifrån en yoggi. Jag går inte på yoga ofta men när jag gör det så uppskattar jag det till 100%. Min kropp & själ mår bra av det. Däremot använder jag många moment från yogan till min egen & mina wörkouters rörlighetsträning så man lyckas ju hänga på under klasserna ändå. Men den här yogan var annorlunda. Vi började med en övning där v fick vända Oss mot en helt okänd person i rummet & titta varann i ögonen utan att prata, utan att kommunicera på annat sätt än att just titta på varann. Det var svårt & känslan inom mig ville bara börja prata. Jag antar att det var en slags flyktreaktion jag hade använt mig av i vanliga fall, babblat på liksom. Sedan skulle vi under 3 minuter öppna upp Oss för varann utan att den andra personen fick på något sätt prata tillbaka, hålla med eller ge någonting annat än sin tystnad. Under dessa 3 minuter skulle man ge den andra sin rädsla.

“If I wasnt fearful I would…” löd Rachels ord.

Jag valde att prata om rädslan jag har för att släppa kontrollen & en dag flytta till värmen där jag trivs bäst. Att allt jag byggt upp här kanske skulle vara förgäves. Att min karriär kanske tar slut då? Sedan behövde jag döda tiden & berättade även om min rädsla för hajar & djupa vatten… Jag lärde mig en hel del om mig själv under dessa 3 minuter. Att jag gärna inte delar med mig av mina svagheter & att jag gärna babblar på & skojar till saker när det blir jobbigt. Jag insåg också även senare under kvällen att jag faktiskt är rädd för att tappa kontrollen & att verka svag. Min styrka är ju min styrka. Jag har tagit många fighter genom livet & genom dessa har jag hittat en roll jag mår bra i & känner mig trygg i så när vi började gnugga på den här ytan insåg jag att jag var livrädd för att tappa den kontrollen. För att spåra ur.

En kväll jag trodde skulle bestå av att andas & stretcha ut kroppen blev istället en ny lärdom i livet. Och att våga känna den rädslan är helt ok, det gjorde mig mer medveten.

Tack Rachel för en minst sagt magisk kväll med starka känslor ♥

Igår var jag igång till sent på kvällen. Hade en heldag med BF & vi gjorde verkligen allt i den skönaste takten. Vi sov ut, vi åt lång frukost, vi gick en långis med Duchessdjuret, åkte & storhandla & sedan drog vi över hela hemmet med en rejäl städning. Söndagen försvann i ett nafs men det var så skönt att få allting gjort. Förr kunde jag bli superstressad av att jag inte hann med allt, typ tvätta & städa. Det var verkligen två STORA problem jag hade, då jag tog hela mina lediga dagar till att fixa med just detta. Och det betydde ju att jag aldrig hann göra det jag ville när jag väl var ledig.  Men jag har sagt till mig själv att världen går inte under för att du inte hinner, det är mänskligt & helt okej. Man gör det när man hinner helt enkelt & så är det. Jag prioriterar min lediga tid mer & det är viktigt att jag får slappna av under helgerna & vila hjärnan ordentligt framför allt. Nu tar jag mig själv först & dammråttorna får vänta snällt på sin tur. Dagen gick som sagt snabbt & jag var lite uppe i varv så jag hade svårt att somna i tid. Blir alltid lite taggad på Söndagar för kommande vecka så jag måste verkligen varva ner i god tid & gärna med en film eller läsning av något slag, börjar jag tänka på jobb slutar det med att jag lägger mig way för sent vilket jag gjorde igår… Klockan ringde 05.15 & då var det dags att kliva upp & ta hand om första morgongänget av WörkOuters. Efter deras morgongympa var klar passade jag på att kötta på själv en timma så jag är redo för dagen!

Ska ni träna något kul idag?

xo xo

Jag har även fått rådille på knäckemacka med Bonjourost med pepparrot, gravad lax, ägg & paprika. Livets macka! Testade även Friggs te jag fick i min Healthybox med kanel, äpple & hibiskus. Mycket gott!

Lördag & jag ska kicka igång den med DUNKARDAX på Kampsportstadion, haft ännu en grym träningsvecka & jag är så glad att jag hittat till stadion. Min motivationspekare bara studsar uppe på toppen 🙂 Sedan blir det en snabb vända på stan för att införskaffa mig en ny yogamatta. Tänkte kika om jag hittar en från Grounded Factory, tycker dom är såå fina! För i eftermiddag är det äntligen dags för YOGA GIRL EVENTET med Rachel Brathen. Vi är några coola katter som ska dit så det blir kul!

Hur ser Er Lördag ut?

xo xo

Som ni vet träffar jag en hel del människor i mitt yrke. Jag har också ett väldigt brett spann på ålder där jag har som yngsta person 16 år & äldsta person 65 år. För mig är det alla lika viktiga & oavsett träningsförväntan eller mål vill jag att de ska känna sig sedda & att deras träning är lika betydelsefull som någon annans. Vill man & visar det så har man en stor plats hos mig, då kommer jag att göra allt i min makt för att vi ska lyckas. Och en av de personerna tänkte jag berätta om i detta inlägg. Det kommer att bli ett nytt inslag i bloggen där jag drar fram någon av mina alla wörkouters som får berätta sin story med sina & mina ord om hur träningen har påverkat deras liv.

♥

Det här är ***  story och ord.

Varje kväll innan jag gick & la mig gjorde jag min dagliga “kontroll” som “avgjorde” om hur jag hade skött mig under dagen. Kontrollen gick ut på att jag la mig på sidan med knäna emot varann, det skulle vara ben mot ben & gärna kännas obekvämt & lite ont. För vem vill ha feta knän?! Magen skulle vara helt platt & absolut inte hänga. På morgonen när jag vaknade skulle magen vara så platt att jag nästan kunde känna hur den satt fast i ryggraden, DÅ visste jag att det skulle bli en bra dag.

Jag hade från mitt tidigare förhållande mina två barn som jag har delad vårdnad över. På de barnfria veckorna började mina dagar med cigaretter som jag varvade med kaffe. Cigg, kaffe, cigg, kaffe hela vägen fram till lunch… Väl på jobbet vid lunch åt jag som en byggjobbare. Ingen skulle minsann tro att jag inte åt! Det var många som kommenterade att jag var så smal så det var viktigt att visa att jag åt minsann! Mer än alla där till och med. Att jag sedan inte åt någonting mer under hela den dagen räknades inte. Det viktigaste var att jag bevisat att jag visst åt mat.

De veckorna som barnen var hos mig åt jag såklart alla måltider, men även där hittade jag sätt att lura omgivningen. Portionerna var ju i mina barns storlek. Och kylen var alltid överfylld med mat, för i vårt hem där åt man minsann mat! Att jag sedan fick kasta allting visste ju ingen annan än jag.

Jag cyklade & gick vart jag än skulle. Det fanns alltid en ursäkt nära till hands som förklaring till att jag alltid var på språng.

Utåt sett var jag en duracellkanin som alltid var glad & åt som en byggjobbare. Min egen fart kom ikapp mig kan man säga…

Det var 4 år sedan som jag varje dag vaknade trött med konstant huvudvärk. Livet var inte kul. På helgerna då barnen var hos sin pappa drack jag juice & rökte cigg Fredag till Söndag. 

Jag börjar känna att jag inte mår som jag ska. Tröttheten tar över dagarna & jag har ingen lust. Jobbet tar mycket energi men ändå tog jag mig an andras uppgifter för att döva känslan att jag inte räckte till. Jag skulle vara överallt och ingenstans. Ingen fick märka att jag inte mådde bra. 

En dag skulle jag ta min kl 10 cigarett & börjar hosta som aldrig förr. Min kollega frågar mig om jag verkligen borde röka så mycket?

Skrattandes svarar jag ” Du känner ju mig, jag kommer röka tills jag dör”. Dagen är den 6/11 år 2013 & jag går ut för att dra i mig mina djupa halsbloss, jag hinner ta några stycken innan en äckelkänsla infinner sig över hela mig. Jag slänger ciggen & kliver in på kontoret igen varpå samma kollega jag pratade med innan frågar om det var värt det? “Nej svarar jag & klockan 10:06 hade jag satt på ett nikotinplåster & har inte rökt en cigg sedan dess. Någonstans inser jag att cigarretten är en del av det destruktiva liv jag lever & en liten bit av mig var redo att göra något åt saken. Det var ingen stark röst men den fanns.

En kväll brister det slutligen för mig & jag gråter bara hysteriskt på jobbet. Chefen flyttar mig till en lugnare plats på jobbet & där klarar jag mig i några dagar. Men känslan i kroppen finns fortfarande kvar. Och en dag står jag framför byggnaden där kontoret ligger i. Jag hör 3:ans buss bakom mig & tänker…”Två steg ut på gatan så kan allt detta försvinna…” 

Jag insåg att NU behöver jag hjälp. Jag ÄR sjuk.

Jag har insett i efterhand att jag har en underbar chef som till och med skjutsade mig hem efter mitt första läkarbesök. Sjukskrivningen var ett faktum men chefen uppmanade mig att inte sitta hemma, där blir du inte frisk fick jag höra. Ut & gå, promenera i lugn takt & ta in den friska luften. Träffa vänner som får dig att må bra var det jag blev ordinerad. Och tack & lov för de orden…någonstans här började min resa mot ett hälsosammare liv ♥

En dag scrollar jag genom Facebook & hittar att det ska vara ett prova-på-pass cirka 5 minuter från mitt hem. Det är en cool & stark tjej jag ser på bilderna som leda träningen & texten lyder att vi ska prova på olika saker såsom att lyfta däck & inte vara rädda för att kräla i lera. Konceptet vi skulle testa var WörkOut med Pischa Strindstedt.

Jag hade planerat allt till denna dag. Barnen skulle vara hemma själva i några timmar så  jag hade ordnat med matlådor & förberett allt. Eftersom det var så nära hemmet kunde de alltid komma ner om de ville. Och trots att allt var på banan drog jag ut på tiden vilket är väldigt vanligt med de som lider av utmattnigssyndrom. Tankarna snurrar, orkar inte, vill inte, kan inte…

Skräckslagen går jag slutligen dit. Jag känner mig blyg & rädd.

Men så vänder det, jag suger i mig hennes ord som en svamp. Jag vill ha mer. Jag bestämmer mig därför för att dyka upp på pass nummer två. Mitt under träningen får jag migrän & allt snurrar. 

Får frågan om jag ätit ordentligt. Ja svarar ja & i mitt huvud tänker jag…igår.

Jag inser att det inte är hållbart så nu börjar jag äta ordentligt. Det här är något som jag vill orka & klara av. Jag börjad laga middag efter varje pass & började längta till frukost dagen efter. Jag var fortfarande sjukskriven så det fanns inget jobb att stressa till vilket gjorde att jag kom in i en bra rutin med träningen som blev min vardag & det jag såg fram emot. Även om många fler dagar hade börjat vara bra fanns fortfarande de dagar där motivationspekaren stod på NOLL men någonstans sa den lilla rösten till mig att “GÅ, du kommer att må bättre efter” . Jag tvingade mig på kläderna & gick på pass efter pass. Väl framme på passen möttes jag av kramar & människor som tyckte om mig för den jag var. Det var glada & positiva människor som tränade stenhårt & skrattade högt.

Bland de människorna tog jag tillbaka rätten till mitt namn, Anna-Sara.

♥

Här en är en bild på min 167 cm långa kropp som vägde ungefär 48kg.

Idag väger Anna Sara betydligt mer men det är inget hon lägger vikt i bokstavligen. Hon äter alla dagens mål & mer om hon är hungrig. Hon är en tvåbarnsmamma på 42 år som har sprungit 4 hinderbanelopp, åkt på träningsresor, tränar regelbundet & är mer närvarande än vad hon någonsin varit som hon beskriver det. Hennes mål är att bli riktigt bra på pullups! 

Här har ni henne, tjejen som numera kallas för Alfakvinnan på träningen 😉

Älskade läsare , nu var det länge sedan jag kollade om Ni undrar över något.

Tell me, har ni nya funderingar, frågor eller helt enkelt önskar något särskilt med bloggen?

Tell me, antingen här eller på mailen ( pischas@gmail.com )

I December kör jag dubbla bootcamps. Ett klockan 06.15 på morgonen & ett kl 18.30 som vanligt Måndagar & Onsdagar. Morgongruppen får den roliga äran att mixa wörkout med thaiboxning. Jag har ju verkligen själv hittat tillbaka till den biten i min egen träning & det är verkligen något speciellt med att få boxas & träna på detta sätt i kombination. Man bara kör & tänker inte så mycket. Man får ta i precis hur mycket som helst & svetten bara rinner, det är en fantastisk känsla!

Och eftersom det är så himla tidigt på morgonen förtjänar  dom något litet extra. Så tack vare Babbels, NOCCO & mina bästa HÄLSA&FITNESS hade det allt de behövde efter första träningspasset i Måndags.

Imorgon väntar nästa omgång, cant wait!

♥

Dagarna har gått i ett…man kan säga att jag direkt från festen i lördags stack med mamma på spa. Hon fyllde år för några veckor sedan & jag hade lovat henne en underbar dag på Centralbadet. Och vi båda behövde det som aldrig förr. Min mamma har varit som en bästa vän hela mitt liv. Vi är jättelika men också helt superolika. Till exempel så har mamma aldrig gillat att träna eller något som har med det att göra, förutom zumba. Det gillar hon. Och hade jag inte vetat bättre hade jag trott att zumba var en superstark krydda från sydamerika, så far away är jag från det. Men ändå har hon alltid låtit mig testa alla sporter eller danser som jag velat under min uppväxt. Hon har till och med suttit timvis i simhallar när jag skulle samla alla simborgarmärken, det var många sena kvällar på Högdalsbadet. Och jag ska nämna för Er att min mamma är LIVRÄDD för vatten. Men modig som hon är gick det hur bra som helst på Centralbadet & vi njöt av massage, bubbelpool, aromabad & slutligen avnjöt vi en ubergod broccolisoppa i Ecobaren.

En bättre Söndag helt enkelt.

♥